Tråkigt nog har ÖOR drabbats av kvarka. Det är inte speciellt roligt för klubben eller hästarna. Jag bor ju i Husum så jag åker aldrig dit mer än på tävlingar, men för det kan man ha träffat på andra hästar som varit på stallet så lite försiktig får man vara. Dessutom ställer det till det lite med vårt tävlingsupplägg. Berta är i fin form och vi hade anmält henne till två tävlingar framöver. Av detta blir det väl ingenting skulle jag tro eftersom de måste ha ridskolan stängd ett tag efter att den sista hästen tillfrisknat. När det nu blir.

I dag åker jag inte ut till stallet. Jag sitter här hemma och har ont i halsen och fryser i stället. Dessutom har jag bakat citronpaj för jag ska bjuda på fika i morgon på jobbet.

Jag tömkörde Berta lite lätt idag. Det blev lite på volt och så skulle jag försöka gå rakt längs "långsidorna" och försöka få Berta att gå i skänkelvikning. Det var inte enkelt. Det blev blaj av alltihop. Bara att gå rakt fram och tömköra samtidigt som man själv går på sidan av hästen visade sig vara en stor utmaning. Det ser enkelt ut men är skitsvårt. I alla fall för mig.

Vid halv åtta fick vi hösilagebalar levererade. Elva stycken vita sockerbitar finns nu bakom ladugården. Det räcker förhoppningsvis ett tag.

Red på lägdan idag vid elvatiden. Red fram lite lätt först. Jag lät Berta pusta ut lite innan jag satte igång och rida på volt och böja henne. Jag hade för dagen utrustat mig med sporrar för att få hjälperna tydligare. För att vara lite smart och utnyttja Bertas minne så red jag på samma ställe som Anna-Lena gjorde sist och det gick jättebra. Hej, vad det gick. Nu fattade Berta vad man ville och hon böjde sig så gott hon kunde. Ibland kom bogen ut och då fick jag peta på den med spö men annars så gick det bra.

Jag varierade ridningen med att rida runt på lägdan och länga och korta steglängenden i både trav och galopp. Med jämna mellanrum gick jag tillbaka till volten och krävde att hon böjde igenom hela kroppen efter voltspåret. Det gick fortare och fortare för henne att böja sig för varje gång jag påbörjade volten. Då satt jag på en häst där halsen svällde ut på båda sidor framför mig. Det var roligt. Hon fick mycket beröm och sedan gick vi in. Jag är lite stel från gårdagens övningar. Har lite träningsvärk i bålen. Hmmm....

Jag kom faktiskt ihåg att se del två av tv-programmet om männen från en liten ö i Stilla Havet som åker till england.

Den här gången var de i Manchester i en arbetarfamilj och där trivdes de ganska bra eftersom de tyckte att de hade mycket kärlek i familjen. Ibland blir jag lite... misstänksam bara mot det här programmet som ibland verkar lite väl tillrättalagt. Det var väl för tur att familjen stannade vid en sopstation så att de kunde få fundera över huruvida människan ingår i kretsloppet. Och det var väl för väl att infödningarna fick Manchesterfamiljen att reflektera över de hemlösa och vips så hade Manchersterfamiljen skakat fram en bror som levt som hemlös och toppade det hela med en förlorad son som var soldat i Afganistan. Ungefär där började jag bli lite skeptisk. Och när de sedan fick bo hos en överklassfamilj i deras slott så visade det sig att den familjen kände prinsen de kommit för att besöka. Hmmm... jag kanske är hårdhjärtat men nog luktar det lite set up?  Kanske inte från infödningarnas sida, men från producentens...

I dag var Anna-Lena hemma så då passade Veronica på att fråga om hon kunde ha lite ridlektion för oss och så blev det. Vi fick trava bommar på volt först. Först skulle man rida mitt på bommen på voltspåret. När vi gjort det några gånger så skulle man komma varannan gång på den inre sidan och varannan gång på den yttre. På det sättet fick hästen korta och länga stegen över bommarna. Det var svårt som tusan att rida Berta över det eftersom hon inte riktigt böjer sig efter skänklarna.

Sedan fick vi rida serpentiner där vi travade bommar på raksträckorna. Nästa övning blev att bommarna lyftes upp och blev små hinder som man skulle komma mot och sedan fortsätta rida på i serpentinbåge mot nästa. Svårt men nyttigt. När vi ridit en stund fick Anna-Lena hoppa upp och rida Berta. Jag har ju lite fastnat i min utbildning av Berta så jag behövde experthjälp. Det är det här med böjning och att få med vänsterbogen så att hela kroppen blir böjd. Det här har säkert/kanske något med min ridning att göra (hur min höft sitter "fast"?) för jag tror att vänsterbogen var lite av ett problem hos Mango också om jag inte minns fel.

Anna-Lena satt i alla fall upp och efter ett lååångt tag så fick hon Berta att lösgöra sig lite mer och jobba bättre. Halsmuskeln syntes hur tydligt som helst och hon fick in bakbenen långt in under kroppen. Jag var imponerad. När hon jobbat ett tag med Berta så fick jag sitta upp och känna hur hon kändes och det var skillnad. Nu var hon mjuk och fin i kroppen och gick att böja åt båda hållen utan att man kände en massa motstånd.

Nu ska man bara upprätthålla den där formen så att vi inte hamnar i de gamla hjulspåren igen. Svårt. Eller...det blir en utmaning kanske man ska säga.

Nu är det äntligen helg igen så man får vila upp sig och bli ordentligt frisk.

I kväll red jag på Gillis lägda med Berta. Det gick ganska bra. Det hördes röster från andra sidan älven så Berta var lite på tårna och lyssnade för att försöka ta reda på var ljudet kom ifrån.

När jag ridit klart och skulle rida hem igen så råkade jag på Åsa och Fanny som var ute på ridtur på sina ponnysar. Jag trodde Berta skulle vilja gå med dem, men hon var måttligt imponerad och susade hem i snabb skritt utan att bry sig om att vi lämnade dem bakom oss rätt snabbt.

Jag har varit hemskt stel i dag så jag tog ett varmt bad när jag kom hem. Det var skönt.

Kollade förra årets blogginlägg och det visade sig att jag var förkyld den dagen också. Det var en tråkig tradition... eller vad jag ska kalla det. Trots förkylning åkte jag till jobbet och där ruskade de bara på huvudet och sa att jag borde ha varit hemma. Men det var kul ändå, eleverna sjöng och hurrade för mig trots att jag försökte stoppa dem.

Hur som helst så kom jag hem före tre till ett nystädat hus. Ulf åkte och köpte en tårta och sedan satte han igån med maten. Han hade fått ett recept av en av ägarna till pizzerian här i bygden. När så Ulf började laga i ordning maten så dök ägaren upp och hjälpte till att få maten perfekt med fin dukning och snyggt upplägg på tallriken. Vilken service! och vad god maten blev. Jag blev proppmätt men fick ändå stoppa ner lite mat i lunchlådan till i morgon.

Det är ju vanlig arbetsdag i morgon så det blev ganska snabbt folktomt här hemma och eftersom jag är förkyld så var det rätt skönt. Döm om min förvåning när det plingar på dörren (jag väntade inga fler besök idag så jag orkade inte ens kliva upp från soffan) och då dyker Veronica upp med en present. Jag blev paff eftersom var verkligen oväntat.

Nu är jag trött, trött... det kostar på att ligga på topp.

I dag var det hoppträning i Landsjö för Eva J. Upplägget har väl inte varit det bäst med tappsko och allt men man får göra det bästa av situationen och idag måste jag säga att det gick superbra.

Berta var inte helt avspänd men ganska så lugn och trevlig i alla fall och allt eftersom träningen avskred så blev hon allt mer avslappnad. Hon kunde till och med kosta på sig att frusta och stöna.

Övningarna de gjorde var ganska så svåra men nyttiga. Ni får se på filmen sedan. Mot slutet hoppade Veronica och Berta hinder som låg på 110cm och det såg så himla enkelt ut.

Det avr lite skillnad när vi åkte hem den här gången. Förra gången var vi lite molokna eftersom Berta hade varit så stirrig. Nu var vi så glada och nöjda båda två. Riktigt kul....

Min förkylning har inte blivit bättre direkt... tvärtom... nu är jag snuvigare än snuvigast. Jag var glad att det inte var jag som red för det hade jag inte orkat. Det var jobbigt att bara gå uppför backen till ridbanan från stallet.

Appropå jobbigt så ska Sara (inte min dotter utan hon som arrangerar träningen) få ett hedersomnämnande för hon var med i tre grupper och red tre olika hästar i rad. Snacka om jobbigt.