I dag var hovslagaren snäll nog att komma förbi och slå på tappskon. Berta var lite sur och grinig. Jag har varit och flyttat över dem till vinterhagen när jag passerade för att åka till Husumskolan på ett möte och än fast jag lagt ut  hö i hagen så hade det inte fallit damerna på läppen utan de hade lämnat det och stått och gnagt på de lilla, magra grässtråna som finns där i skogen. De hade väl gjort att de var lite hungriga skulle jag tro.

Efter skoning så släppte jag ut hästarna i hagen igen och åkte hem och lagade mat. Sedan åkte jag ut igen och nu tog jag och red Berta en sväng. Det ska bli hoppträning i morgon så jag var ju tvungen att trimma lite.

Jag tog och hoppade samma hinder som Veronica gjorde igår och det gick bra. Flöt på väldigt fint. Berta var trevlig att rida trots att hon stått utan motion sedan i torsdags. Hon var lite sur i boxen när jag sadlade men efter jag ridit så var hon sitt vanliga trevliga jag och ville gärna bli klappad. Kul.

Jag tränade även att länga och korta galoppen så att hon inte saktar av till trav så fort man gör en förhållning. Det var roligt.

Vaknade i morse med ont i halsen. Det var som ett stort sår. Jag avbokade tandläkartiden jag hade, tog en bafucin och åkte till skolan. Jag har inte tid att vara förkyld. Inte nu... Nu har jag blivit lite mer snuvig men känner mig ändå ganska okej.

I dag blev det att jag åkte ut till stallet för att hjälpa till med att fixa staketet inför vintern. Det är mycket sådant nu, men vi gör lite eftersom så det tar tid. Hur som helst så kom jag lite tidigt och var där när Veronica skulle rida så då följde jag med ut på lägdan och var hinderpersonal.

Det gick verkligen superbra för Veronica att hoppa. Amie gick mycket bättre än vad jag sett henne göra på mycket länge. Nu hade hon baken under sig på ett helt annat sätt än vad hon har haft på ett helt år. Jag byggde upp samma övning som Eva J hade när vi var på träning sist när hon hade hindren som ett stort kryss mitt på ridbanan och att man red i skänkelvikning från hörnet till man var mitt framför hindret då man red rakt fram och över. Allt fungerade klockrent så det var bara att gratulera.

Kul.

Jag råkade snubbla över ett bra tv-program igår. Det heter "En anna del av verkligheten" och handlar om en grupp män från en ö i stilla havet som får möjlighet att åka till England.

Männen lever nakna på sin ö och de enda kläder de bär är ett penisfodral. Vad de och deras stam skrattade när de fick ta på sig västerländska kläder som till exempel kalsonger. Jag skrattade också i tv-soffan där hemma och det var så roligt att se saker i England ur deras perspektiv. Som till exempel tyckte de att vi städade och diskade alldeles för mycket. De fick prova på att dammsuga och var mycket rädda när de höll i dammsugaren.

Jag ska verkligen försöka se nästa avsnitt på lördag klockan sju. Om jag kommer ihåg det. Tråkigt nog går programmet inte i repris vad jag kan se.

Programmet kanske var roligt för att man är engelsklärare, jag vet inte... men jag ska baske mig se nästa.

Nu när man börjat jobba måste man försöka planera in alla resor till stan på helgen. Annars hinner man ingenting. Ska man hinna rida också så måste man endera rida på förmiddagen och åka tills tan mitt på dagen eller så åker man till stan först och rider på eftermiddagen.

Jag hade planerat rida Berta men eftersom hon tappat en sko så är det inte så mycket att göra. Sara och jag åkte in till stan istället. Vi skulle beställa tapeter till Saras rum och köpa lite annat småkrafs. Jag skulle bland annat försöka hitta lite material till en elev som jag fått i klassen som kommer från ett annat land. De engelskböcker vi använder i undervisningen passar inte riktigt för de är för svåra.

Typiskt nog så gjorde Sara och jag de andra småärenden vi hade först och gick för att beställa tapeterna sedan. Det var en miss visade det sig eftersom vi kom ett par minuter efter de stängt butiken. Suck. Det blev alltså inget beställt.

Ulf fick ett litet utbrott då han hörde att Sara planerar att köpa svarta tapeter till sitt rum, men så vill hon ha det. Men det ska inte bli svart i hela rummet utan det ska bli en fondvägg. Resten ska vara ljusgrått.

Fint väder ute. I morgon tömkör jag Berta om hoven ser okej ut.

Berta har tappat en sko på vänster fram. Suck. Vi som hade tänkt hoppa med henne i helgen. Man kan möjligtvis rida henne lite lätt på lägdan där det är mjuk under hovarna.

Torsdagar slutar jag lite tidigare så det var skönt att åka hem och komma hem i rimlig tid. Det fanns mat klart hemma när jag kom och jag kastade mig över den för jag var jättehungrig. Sedan gick jag och lade mig och sov en stund. Jag var så trött, så trött.

Vid fem ringde veronica och då bestämde vi att vi skulle rida samtidigt och jag föreslog att vi skulle byta hästar.

Sagt och gjort. Jag red Amie och Veronica red Berta. Båda hästarna var lite tagna av gårdagens tur i skogen så det var två ganska trötta och sega hästar vi red till Gillis lägda på.

Amie är inte helt igång än från sommarens vila så jag joggade runt lite lämpligt och lät henne vila med jämna mellanrum. Jag tyckte Amie var riktigt trevlig att rida. Vi kompade ganska bra ihop. Jag har ju blivit lite mer van att rida ston. Det är en konst bara det.

Amie fick gå ganska fritt i början utan att jag ställde så stora krav. Jag travade och galopperade ganska rakt på lägdan och gjorde inte så många volter. Efter lite vila så började jag ställa lite mer krav och att hon skulle lyssna på halvhalterna. Eller, ja, det var mer att jag måste dämpa mig. Jag upptäckte att jag har blivit lite övertydlig ibland på vissa hjälper nu när jag rider Berta.

Amie samlade sig bra och det kändes riktigt bra när vi galopperade runt på volt. Sedan blev det lite skänkelvikningar blandat med galoppfattningar innan jag sedan överböjde henne på en liten volt och fick henne att forma sig efter voltspåret. Det gjorde jag i båda varven för att stretcha ut sidorna. Vi galopperade en sväng till innan jag sedan travade henne lång och låg och sedan var det slut på det passet.

Det var kul och lärorikt att rida henne. Det blev några aha-upplevelser och saker som jag noterade att jag måste tänka på när jag rider Berta. Amie är ju så välskolad så det passar bra att testa sig fram på henne.

Det gick bra för Veronica att rida Berta också tror jag. Berta var trött och såg seg ut stundvis, men ibland såg det riktigt propert ut. Nu hann jag inte titta så mycket. Det blev mest de små stunderna då jag lät Amie vila lite mellan de övningar jag tänkt ut. Finns det inga hinder i närheten så blir Berta lätt uttråkad och går och lullar på hur mycket man än försöker engagera henne.

Veronica och jag möttes i stallet före sex. När vi hämtade hästarna så såg vi att de blivit hårt angripna av knott. De var ordentligt bitna på halsen och lite överallt och då hade vi ändå haft regntäcke på dem eftersom det regnat hela dagen.

Vi tog i alla fall hästarna och red ut i skogen. Det blev en bra tur trots att det blåste och att det regnat under dagen. Berta var pigg på väg bort och seg på väg hem. För Amie var det tvärt om. Lustigt. Vi travade på så mycket det gick ute i skogen och vi galopperade en bit, så hästarna var ganska svettiga när de kom hem till stallet.

Efter ridning så nattade vi hästarna och sedan gick vi och justerade vinterhagen. Stolparna ska flyttas in en aning så att Kurt kan skotta undan snön på vintern. Nu är det gjort i alla fall. Veronica höll på med stolparna och jag fick springa och hämta grejer för att kunna skruva bort kopplingen av strömmen till hagen. Hon fick nog jobba mest tror jag.

Tisdagar är en dag då jag har en massa möten på mitt schema. Ett på morgonen och ett lååångt på eftermiddagen.

Jag var supertrött när jag kom hem så det var skönt att inte behöva åka ut till stallet. I stället satt jag framför datorn för att hitta material till en ny elev som jag fått i klassen.

Jag har fått en ny sändning av Stroppy Mare så jag ska hämta ut den.

Fick en kommentar till en av mina blogginlägg (den om de hemgjorda cavalettiblocken) och den personen sa att jag var klyftig. Det var precis på rätt dag jag fick det för något mindre klyftig än vad jag känner mig nu, kan en människa inte känna sig.