Det kändes segt i morse. Vaknade med ont i nacken igen. Det är då typiskt.

Jag åkte i alla fall ut till stallet strax före elva så jag skulle få pyssla på i lugn och ro. Jag packade trettio påsar med hö inför nästa vecka och sedan gick jag och tog ner resterande delen av tråden som var kvar. Nu är all tråd borta i den hagen i alla fall.

Tjugo i ett tog jag in hästarna och började sadla. Veronica skulle komma men det dröjde så då tog jag Berta och satte mig upp. Precis när jag skulle rida från gårdsplanen kom hon så hon fick skynda sig på med grejerna och jag red lite på lägdan medan vi väntade. När Berta fick syn på Amie gnäggade hon. Det var väl roligt att få med sig en kompis ut.

Typisk nog blåste det upp en ordentligt frisk vind precis när vi skulle rida. Ibland var det nästan som det kändes som att man stod stilla trots att man galopperade. Jag ställde inte så mycket krav på Berta eftersom hon blivit riden ett par dagar nu. Veronica och Amie arbetade däremot på ganska bra.

På kvällen när jag tog in hästarna så passade jag på att gå in och få lite massage i nacken igen. Det blev ju bra förra gången så jag hoppas att det blir bra den här gången också. Jag måste kanske byta kudde i sängen. Det är ju när jag vaknar som det är eländigt.

I dag på förmiddagen hämtade vi ut Saras nya tapeter i stan. Jag passade samtidigt på att göra lite ärenden och hjälp vad många kända ansikten jag träffade på. Det var elever, arbetskamrater och elever som slutat skolan för ett par år sedan lite om vart annat. Det var knappt jag hade tid att göra alla andra ärenden.

Vid tolv var jag i alla fall ute i stallet. Veronica och jag skulle rida och sedan packa hö och eventuellt ta in tråd från en sommarhage. Vi började med att rida och det blev en underbar tur ut i skogen. Det hade regnat på förmiddagen men det sken upp mitt på dagen så när vi red var det helt enkelt ljuvligt. Jag tror hästarna tyckte att det var bra också för de var väldigt avslappnade och strosade på. På hemvägen blev Amie lite mer på gång men inte så värst.

När vi ridit klart kom Kurt och då skulle vi fixa med stalldörren som har varit lite skev och därför ganska svår att öppna. Det blev en hel del pillrande och lyftande och det tog ju lite tid förstås. Helt plötsligt var klockan halv fyra och vi hade inte knappt hunnit något av det vi tänkt. Vi fick planera om allt och försöka göra det i morgon istället.

Jag å min sida susade hem för att försöka ordna någon mat. Ulf blir lite sur om jag inte gör mat på helgen eftersom han är tvungen att laga mat hela veckan. Nu blev det kycklingfiléer tillagade i ugn med Dijonsenap och ananas. Gott, men lite starkt.

Berta och jag red ut efter vägen i dag. Åsa och några till var också ute och red på deras ponnysar och jag råkade hamna efter en tjej som hade vänt. Hon hade ridit ut barbacka men red hem för att sadla och sedan skulle hon rida ikapp de andra. Jämarns vad Berta blev tänd. Inte skulle hon hamna på efterkälken efter någon ponny som travade iväg! Hon skulle följa med. Det blev så att jag travade en bit efter och hade himla bra framåtbjudning. Så bra att jag kunde göra skänkelvikningar fram och tillbaka över vägen med Berta och hon märkte knappt vad hon gjorde för hon hade bara ögonen på ponnyn som travade framför henne. Perfekt träning! Det var lite lustigt för Berta har aldrig brytt sig om de där ponnysarna förut men nu blev de så väldigt viktiga. Skänkelvikningarna blev i alla fall kanon och hon blåste upp sig som en tupp så hon gick väldigt fint hela tiden. En reslig dam.

Filmen finns på menyraden på min hemsida men jag lägger även in den här nedan.

Enligt väderprognoserna skulle det regna på torsdagen och det gjorde det. Av veckans alla dagar regnade just precis på den dagen då vi skulle till Landsjö och träna hoppning. Surt.

Vi kom dit i god tid och hann därmed titta på guppen innan oss. Det är alltid bra för då får man se och mentalt förbereda sig för vad som ska komma. Den här gången var det studs efter kortsidorna i en halvcirkel samt två hinder stående som ett V mitt på bana. Under ett av hindren låg en vattenmatta. Berta har aldrig hoppat över vattenmatta tidigare (vad vi vet) och man vet ju att vissa hästar reagerar på just mattor. Men vi behövde inte vara oroliga. Berta hoppade över det också som hon aldrig gjort annat.

Det blev fort mörkt ute och det var svårt att filma. Det blev mest små grå figurer som susar förbi men jag ska ändå försöka redigera filmen och lägga ut den så fort jag får möjlighet.

Jag fick många kommentarer om att Berta såg fin ut av några som var där och tittade. Det var så himla roligt att höra men jag blir så generad så jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Nja, njo hon ser väl okej ut var allt jag fick ur mig. Suck. Att det ska vara så svårt att ta emot positiva omdömen.

När vi kom hem sedan var vi tvungna att packa hö i påsar igen för allt var slut. Det kändes lite drygt. Stackar Veronica hade dessutom ridit en hel timme så hon var väl ganska mör skulle jag tro.

Det är ju det här med att kunna motivera sig... Just nu sitter jag och skriver omdömen om alla elever jag undervisar. Det är ett jobbigt men samtidigt nyttigt arbete. Man tvingas tänka efter hur eleven utvecklas och hur man ska gå vidare. Det är ett oändligt arbete speciellt som jag "råkat" dra ut på det in i det sista så nu sitter jag sista kvällen och ska skriva om alla jag har på en gång. Det är inte likt mig för jag brukar vara ute i god tid, men nu sitter jag alltså här med det hängande över mig.

När jag skrivit klart alla omdömen i svenska skulle jag ge mig i kast med de i engelska. Det var bara det att jag tappat all energi och motivation. Jag har dock tagit till ett gammalt beprövat knep som även fungerar inom djurdressyren nämligen godis. Lika mycket som man kan lära hundar att sitta med hjälp av en godbit kan jag motiveras att skriva omdömen. Hoppas jag... jag har fortfarande bara börjat och klockan börjar närma sig halv nio. Jag började kvart i sex med omdömena i svenska. Hmm...

Voff, voff

Min nacke har inte blivit så värst mycket bättre sedan förra veckan. Jag har inte nackspärr men däremot gör det ont och känns stelt när jag rör mig. I dag funderade jag på om man skulle ta och beställa tid hos någon massör i stan då det helt plötsligt slog mig - Engla är ju massör! (Det har väl något finare namn tror jag som jag inte kommer på nu).

Efter jag ridit Berta i dag gick jag alltså över till Engla och hon var snäll nog att ta emot mig trots att det var sent på kvällen. Hon gick igenom och masserade min nacke efter konstens alla regler. Det kändes mycket bättre efter jag fått en behandling. Förhoppningsvis vaknar jag pigg och utvilad i morgon. Det är väl inte så bra att sitta framför datorn och skriva som jag gör nu men jag var ju tvungen att uppdatera bloggen.

I dag släppte jag ut hästarna på morgonen innan jag åkte hem och sedan till tandläkaren igen. De ringde nämligen förra veckan och sa att han hade glömt att anteckna något i journalen så då skulle jag komma dit och visa upp mig. Dessutom hade försäkringskassan justerat min betalning  och därför hade jag pengar att hämta ut. Det är inte varje dag man FÅR pengar från tandläkaren så denna dag är en dag att minnas. (Att jag redan betalt in de där pengarna och alltså fick tillbaka mina egna pengar väljer jag att glömma).

På kvällen var det föräldramöte. Jag hade tänkt hinna med en hel del innan mötet började men hann bara med ungefär hälften av det jag planerat. Föräldramötet var i alla fall ganska bra tycker jag. Det var inte bara information utan även ett tillfälle för elever och föräldrar att påverka så jag tyckte att det kändes bra när jag åkte därifrån. Hoppas att föräldrarna upplevde kvällen som meningsfull också.

I dag har det blåst upp till storm. Regnet har vräkt ner tidvis och det har blåst så att det knakat i huset.

Jag var vaken till halv fyra i går natt när jag väntade på att mina tonårsbarn skulle komma hem så jag slog upp ögonen i morse vid halv tio. Suck, det var de sex timmarnas sömn.

Det har blåst som sagt så jag åkte ut till stallet för att titta till hästarna mitt på dagen. Det visade sig att Berta hade gjort illa sig i hagen och hon stod med ett blodigt bakben. Nu vet jag ju att det kan blöda mycket från små sår på benen så det var väl inte så att jag blev så där jätteorolig men det var ändå säkrast att ta in henne och försöka rengöra och titta på såret. Typiskt nog var såret på insidan av benet ganska högt upp så det var lite trixit att komma åt och se något. Jag beslutade att jag skulle göra ett bättre försök på kvällen.

Hästarna fick i alla fall stå inne en stund medan jag gick ut och inspekterade hagen i stormen. Jag ville se om tråden var på plats och så att det inte fallit några grenar eller så över tråden. Vi har ju fortfarande en väldigt stor hage så det är mycket att gå runt. Eftersom jag ändå var ute så bar jag in bommarna till hindren och ställde i ordning hinderstöden. Jag kastade bara in bommarna så man måste väl lägga i ordning det sedan men nu är de under tak i alla fall.

Efter det var gjort så gick jag till stallet och ledde ut två mycket motvilliga hästar ut i hagen igen. De såg inte alltför glada ut.

På kvällen när jag åkte för att ta in dem så passade jag på att ta ut Berta och spola av benen med trädgårdsslangen. Jag tänkte att jag skulle få bort det intorkade blodet men det var lite svårt. Jag rengjorde dessutom benet och torkade med ren bomull inne i boxen. Benet känns inte varmt och jag får vara där och ta utan protester så hon kan inte ha alltför ont.