I dag på morgonen släppte jag ut hästarna i vanlig ordning, åkte hem och åt frukost, skjutsade Joakim och åkte sedan och skulle rida.

Det är hemskt tröttsamt att ta in hästarna nu för ingen av dem vill följa med om man hämtar en. Förut tog man en i ett grimskaft och så fick den andra följa med själv bakom. Det går inte nu. Alltså blir det till att gå två vändor och oftast står de läääängst bort så man måste gå igenom hela jäkla hagen.

Jag satsade i alla fall på att rida på lägdan och där stod det kvar några hinder som jag innan jag red ut hade varit och sänkt. Värmde upp Berta lite och galopperade i båda varven innan jag gav mig på hindren. Jag hoppade kanske 8-9 språng innan jag gav mig. Då hade Berta börjat slappna av rejält och hon stönade högt och ljudligt. Jag  tog och galopperade i båda varven igen som avslutning och det var rejäl skillnad. Hon galopperade mycket bättre och behövde mindre stöd av ryttaren när hon var avslappnad.

Jag tror Berta ville hoppa mer och högre men jag hade ingen möjlighet att kliva av och höja och sedan hoppa igen så därför gick vi in. Jag var nöjd och glad. Det hade varit jätteroligt. Jag har fått tillbaka lite av mitt självförtroende igen.