Utan att ens ha hört BWO's bidrag hoppas jag att de går vidare och att de vinner den svenska uttagningen. BWO är ett väl inarbetat band i öststaterna och i europa, så chanserna för dem att vinna ESC kan man nog säga är rätt höga.

Fast Sverige och svenskarna kanske inte vill vinna. Vi vill klaga över att grannländer bara röstar på varandra och att tävlingen inte är vad den en gång varit.

...kommer det att se ut så här när Berta hoppar :))

Vilket flyt jag har haft med Berta ett tag nu. Jag vet inte ens om jag törs skriva det för så fort man börjar tycka att det fungerar bra med någonting (vad det nu är) så får man bakslag. Men jag skriver det ändå. Det fungerar så himla bra med Berta nu. Allt flyter på så himla bra.

Idag tog veronica och jag och bar upp lite hinder från lägdan nere vid vägen upp till lägdan vid huset. Det var tungt och armarna blev typ en mil långa innan vi var framme. Vi ställde upp två låga cavalettiblock och ett av de högre på rad som en serie så att man kom och i galopp och hoppar över bommarna med ett galoppsprång mellan. Det skulle bli bra övning för Berta som behöver tänka rakt fram istället för att dra åt vänster som hon normalt gör.

Dessutom ställde vi upp ett fristående hinder som man hoppade lite snett upp mot skogen.

Vi hämtade hästarna och började rida. Berta var lite fjantig och hon tycker inte att det är roligt att möta en annan häst i trav. Då reser hon sig lite på bakbenen och skuttar till som för att tvärvända. Jag antar att hon gör så för att hon är så låg i rang och inte vill möta den andra hästen. Det kommer att bli lite problematiskt ifall man åker på träning och hon inte vant sig vid det.

Sedan började jag hoppa det fristående hindret. Först i trav och sedan i galopp. Det gick bra. Veronica hoppade även hon och Amie var väldigt lugn. Det märks att vi satsat på hoppning några veckor nu. Det är liksom inte lika spännande så fort det kommer fram hinder.

Därefter hoppade Veronica serien med tre cavalettibommar. Det såg lite trångt ut men det gick. Då var det dags för Berta och mig och det gick väl inte så bra vid första försöket. Jag har en förmåga att ge upp så lätt och styra undan om det inte blir perfekt, men jag skärpte till mig och kom några gånger till och innan jag visste ordet av så fungerade det jättebra. Berta och jag hoppade hela serien med gott flyt. Sista gången hoppade hon verkligen fint och gud vad bakändan kommer när hon hoppar. Det gäller att vara med så man inte får sadeln i baken. Vilken spänst.

Sedan hoppade Veronica serien några gånger till med Amie så hon blev nöjd.

Visst lade ni märke till att det var JAG som hoppade med Berta hela tiden. I och för sig var det superlåga hinder - men ändå.

Jag fick även uppleva det Veronica pratat om - att man sitter på hästen på väg mot hindret och helt plötsligt så har man absolut ingenting i handen. Då har hon böjt på nacken så mycket så det finns nästan ingenting att styra med eller hålla i. Då måste man dit med jättemycket ben för att få till ett bra hopp.