I dag tog Berta och jag och for iväg efter vägen. Berta var lite spänd. Hon gillar inte porlande ljud (kul när det är plusgrader och sol ute) och hon är misstänksam mot stenar och stubbar som gömmer sig bland granarna efter vägen.

Konstigt nog så var Berta hur cool som helst när jag köpte henne. Då gick det hur bra som helst att rida ut i skogen och efter vägen men det gick sämre att rida på lägdan och göra volter och sådant. Nu har det blivit tvärt om. Lägda och volter går bra, men väg och skog är jobbigt. Jag antar att det blivit så eftersom vi inte varit i skogen så mycket denna vinter då det bara varit is överallt.

Men uteritten gick bra i alla fall. Det är bara att vara lugn och bestämd själv och att inte hetsa upp sig över småsaker som att det blir tvärnit så fort vi ska gå på vägen där det finns vatten som går under vägen i en vägtrumma.