Det är så himla sjukt det här med att vara sjuk. Helst som lärare. I alla fall jag. Jag ligger och är sjuk, har feber, ont i huvudet och i bihålorna, men ändå så känner jag att jag inte kan slappna av. Det är ju en miljon saker som inte blir gjorda när jag är hemma.

Sen så hände det sig så att jag hade med mig en massa saker som behövdes rättas och vips så sitter jag och rättar prov, läxförhör och vad det nu är på min sjuktid med snor droppandes ur näsan. Dessutom så har jag ju en karensdag så inte kommer jag att få ett öre för det jobb jag lagt ner. Det blir bara lite mindre jobb när jag kommer tillbaka.

Sen så ska det ju dessutom svaras i telefon när kolleger ringer och ska fråga vad de ska göra i klassen då de ska vikariera. Nu vet jag ju att de försöker undvika att ringa så långt det går, men det är klart att ibland måste de ju fråga.

Ovanpå alltihopa så är det så att vi snart ska ha utvecklingssamtal och tro ni inte att jag sitter här i min feberdimma och skriver och försöker formulera mig i poetiska ordalag om vad de behöver träna på.

Dessutom ringde min son och ville att jag skulle köra ner ett viktigt papper som han behövde idag. Det blev till att knöka sig in i bilen med en rulle snytpapper och köra till stan och hoppas att ingen såg mig. (Jag ser nämligen ut som en prickig korv i ansiktet av allt snytande. Läpparna är vackert fnasiga och näsan något skinnflådd)

I morgon ska jag på jobbet.

Tror jag.

Det är nog mindre ansträngande att vara där.

Jo, jag är förkyld fortfarande... Det har börjat lätta lite och det spränger inte riktigt lika mycket i bihålan som det gjorde förut. Nu är jag mer "däppd i nädan" än förut.

Det har kommit till min kännedom att Magnus Uggla ska sluta blogga! Fy tusan vad trist! Jag älskade att läsa hans blogg. Han är så härligt respeklös och det var hysteriskt roligt när han körde sin "kändisspotting" och han var vägar mer känd än de kändisar han hade spottat. Det är humor.

Veronica och jag har spånat lite på om vi ska försöka ta med Berta på någon hoppträning (om det finns någon plats någonstans). Det vore kul. Jag skulle hemskt gärna se att Berta blev tränad av Erik Berggren som jag avgudar som tränare. Men jag har samtidigt drabbats av lite ångest för jag har ju inte kommit så långt i Bertas träning. Hon har inte någon kondition att tala om och jag håller fortfarande på att få henne att kunna galoppera och att kunna gå på volt. Underlaget har gjort att det inte går att rida i den utsträckning man skulle ha velat och Berta har ju varit lite sjuk (såret på mulen). Ska Berta iväg och träna så vill det till att jag börjar satsa lite.

Jag sitter och väntar och väntar på Veronicas film från träningen. Ska bli kul att se den.