Ja, i dag skulle vi som sagt rida samtidigt Veronica och jag. Jag var ute i stallet vid halv tio och då ställde vi upp några hinder nere på åkern. Vi ställde upp två rättuppstående med fyra galoppsprång mellan och en oxer som stod lite snett så man kunde rida i en sväng för att sedan komma på de två rättuppstående hindren. För att vänja Berta vid lite konstigare hinder så hade vi tagit fram grinden som vi  snickrade ihop i somras.

Vi red fram som vanligt. Jag galopperade Berta några varv men det går trögt. Man får inget gratis som ryttare utan man får rida i varje steg för att hålla igång.

Sedan började Veronica hoppa Amie. Amie var lite spänd första hoppen och rusade på efter hindret men efter några hopp så blev det mer flyt. Hästarna var över hudvud taget lite sprättiga för Kurt och Mikael höll på att fälla träd nere vid ån, men de vande sig vid det också och mot slutet brydde hästarna sig inte så mycket. Veronica tog hela banan med de tre hindern ett par gånger på Amie innan vi bytte häst. Amie var inte ens svettig efter ansträngningen.

Nu var det alltså Bertas tur att bli hoppad av Veronica. Hon hoppade ett och ett hinder först i trav och Berta masade sig över. Hon tog inte i eftersom det var ganska låga hinder. Sedan satte de ihop det och Veronica skulle rida på alla hinder i en följd, som en liten bana. Det var ju helt nytt för Berta eftersom vi aldrig gjort det tidigare så hon såg lite vilsen ut emellanåt som att hon inte riktigt visste vart hon skulle. Dessutom har Berta en tendens att kröka på nacken och gå på tygeln ganska mycket mellan hindren och det ser ju hemskt snyggt ut men det gör ju samtidigt att hon inte ser hindren förrän hon är riktigt nära. Det blir alltså lite si och så med avståndsbedömningen. Men jag måste säga att jag var imponerad på Bertas hoppning. Hon brydde sig inte om grinden utan hoppade den utan krusiduller och samma sak med oxern. Berta lyfter bakbenen väldigt högt över alla hinder och river hon så är det med frambenen.

Men jag är väldigt nöjd med det jag såg. Med tanke på hur lite Berta kan så gjorde hon ett bra arbete. Dessutom är det så roligt att se hur nöjd hon ser ut och att hon efter ett ridpass ändå ser pigg och glad ut.