Jag, och vår familj, är av den lite mer veliga sorten. Det går liksom inte att bestämma sig utan vi drar på saker och ting. I år har vi dragit på julen, men nu har vi bestämt oss och har därmed bjudit in en hel del släkt. Om alla vi bjudit kommer blir vi tretton personer. Det är en hel del att ta tag i och ordna för att få plats med alla dessa. I dag satte vi igång att möblera om i hela huset. Tv-rummet har blivit matsal och matsalen/allrummet har blivit tv-rum med tolv sittplatser. Det blev faktiskt ganska mysigt och det ser väldigt "festligt" ut.

Vår andra bal-leverantör kom med ett gäng hösilagebalar i dag. Han skulle komma klockan ett och jag hade tänkt rida innan så att Berta kunde vara inne i stallet medan han körde runt med traktorn. Hästarna brukar tycka att det är väldigt roligt när det händer något på gården så då springer de och hoppar runt inne i skogen i en väldig fart och det vill jag gärna undvika innan tävling.

Hur som ehlst så blev jag ju sen ut till stallet. Var inte där förrän kvart över tolv och innan jag sadlat och grejat så var klockan halv ett. Jag susade ut i hundranittio och bad Veronica sätta upp ett hinder som Berta kunde få ta några skutt över. Precis när jag ridit fram, klockan tio i ett, så kom han med balarna. Veronica gick upp och tog emot honom medan jag fortsatte att rida. Berta konstrade lite och stegrade och fjantade men jag satt som gjuten och bara sparkade in hälarna i sidorna och tvingade henne framåt. Då accepterade hon det och vi kunde ta några skutt innan jag gick in.

Det gick bra att skritta förbi traktorn och balvagnen som stod på gården. Hon är inte rädd för sådant men hon vill ju gärna testa om man som ryttare verkligen vet vad man vill. Har jag bilden klar för mig hur jag vill att hon ska vara så går det faktiskt lättare och hon lyssnar jättebra. Är jag fundersam och sitter och tänker på hur jag ska lösa problemet (som att gå förbi en traktor) då blir hon mer yr och osäker. Hon är väldigt bra på att tolka kroppsignaler, min lilla Berta. Det kanske alla hästar är?

Hur som helst så fick även den här balgubben lägga ut balar i hagen. Jag är inte bara velig, utan snål också. Det känns onödigt att betala hur mycket som helst för hö bara dagarna före jul och sedan i januari när alla sluträkningar och sådant kommer så ska man hålla på att betala för höbalar även då. Nej, ut med fyra balar i hagen och sedan så drog vi stängseltråd så att hästarna inte kan komma åt. Om gud är god så fungerar det. Annars så har jag kläckt ur mig ännu en dålig idé. Inget ovanligt.

Hängivna kattälskare har talat om för mig att det går att dressera katter. Det går att lära dem att inte hoppa upp på bordet och allt vad det var. Jag skulle vilja påstå attt (i alla fall hos oss) så har katten dresserat familjen tämligen väl. Vid minsta tendens till att han vill gå ut eller att han vill ha mat kommer vi skyndsamt fram och utför det katten kräver. Vi vet nämligen att straffet för ej utförda tjänster blir sönderrivna tapeter, kläng i gardinerna eller något annat påhittigt straff. Jag har till och med blivit uppkörd ur sängen mitt i natten när katten vill komma ut.

Katten Gubben är en fullfjädrar tyrann.... oj, nu måste jag kila och släppa ut honom.

Så var det äntligen dags för ridning. Jag åkte ut till stallet strax efter klockan åtta och då var det fortfarande mörkt ute. Det såg så trist ut att det var som att man trodde att det aldrig skulle bli ljust ute.

Vi sadlade i alla fall hästarna och red på lägdan nedanför vägen. Berta slappnade av snabbt och hon var riktigt rolig att rida. Red lite volter och serpentiner hit och dit och hon kändes väldigt följsam. Skitkul!

I alla fall, när vi gick in igen och sadlade av så såg Veronica att Berta hade blod på sina benskydd. Efter en koll visade det sig att hon trampat sig på höger fram mitt längst ner vid hoven(Jag vet vad det heter men vill inte skriva ut det för då kommer väl man få hur många besökare som helst).

Tvättade rent såret och när jag tog in dem på kvällen så kollade jag hur det såg ut och det såg inte alltför värst ut.

Sedan åkte vi i alla fall till stan efter många om och men. Vi hade siktat på att komma iväg här hemifrån vid tio men det blev istället strax före elva. Hmm...

Att gå på stan med Ulf är i alla fall ren tortyr. All glädje försvinner och man vill bara att plågan ska ta slut. Vi går inte på stan tillsammans så ofta och nu blev jag påmind om varför. Jag fick i alla fall honom att köpa lite nya kläder så att han i alla fall har något som är inköpt under 2000-talet (som inte är t-shirts för det köper han ofta).

Mötet med syrran gick bra men min plan om att räcka över något och låtsas som att jag köpt det för evigheter sedan gick om intet då jag glömt sätta på etiketter (eftersom jag just köpt och slagit in paketen strax innan). Men jag är i alla fall nöjd med inköpen och det blev inte mördande dyrt utan bara lite lämpligt.

Så har alltså startskottet för igångsättning  gått. I dag blev det tömkörning på lägdan. Det var ganska hård skare och lite tungsprunget för Berta så jag höll inte på så länge. Berta frustade flera gånger och såg avslappnad ut så jag tror att hon tyckte att det var skönt att få röra på sig. I morgon blir det ridning tidigt som attan, för sedan blir det tur in till stan där jag ska möta min syrra som fyller år i morgon. Det känns rätt skönt att man kan mötas i stan för då behöver vi inte känna oss tvungna att åka ner till Ullånger precis på födelsedagen.

När vi ändå möts ska vi byta julklappar, vilket som är skit eftersom jag inte köpt en enda till dem än. Gissa om jag kommer att få ligga i och tokköpa samt slå in paket för att sedan lite nonchalant lämna över dem till syrran och blåljuga och säga att jag har förberett paketen för fleeeera veeeckor sedan.

I dag var jag på begravning på förmiddagen. Det var inte en närstående men inte desto mindre var det ändå tungt att vara där då jag haft en del kontakt med familjen.

På eftermiddagen åkte jag ner till stan och mötte en arbetskamrat. Skolan var nämligen i stan på Paradisbadet och hade en trivseldag. Efter eleverna var hemskickade susade jag runt stan i hundranittio och sökte kläder till Sara och julklappar till syrrans barn. Resultatet var magert. Jag hittade ingenting som var bra. Nu måste jag ta någon annan dag och leta julklappar på. Skit.

Hemma var det också stressigt. Jag var så uppe i varv så jag åkte halvvägs ut till stallet innan jag kom på att det var Veronicas kväll och att jag inte behövde åka ut. Suck.

Det känns som att timingen med att börja rida Berta kunde varit bättre. Nu är det glashalt överallt och det kommer vara svårt att hitta någonstans man kan rida. Ridningen måste dessutom komma igång så att hon är ordentligt igång till tävlingen. Jag hoppas på bättre (kallare, men med ett lager snö) väder än det här skitvädret.

I kväll kom en ny bal i hagen. Jag var där innan leverans och fixade och donade så gott jag kunde. Vi försöker så gott det går att hålla rent och snyggt på marken så jag körde undan sju skottkärror hö som hästarna förkastat, men sedan blev det så tugnt och svårt att styra skottkärran så jag lade upp resten i en hög på sidan vid stängslet. Jag undrar jag om vi någonsin kommer att orka ta bort högen? Vi får hoppas det.

För övrigt så passade jag på att borsta Berta ordentligt medan jag väntade på att balen skulle komma. Hon såg ut att uppskatta mitt pyssel och stod och njöt när jag borstade henne. På fredag ska jag börja motionera henne igen.

Ulf var till läkaren i dag och de hade inte hittat någon sjukdom på honom. Ulf var skeptisk.

Jag har fullt upp hela tiden. Springer som ett tok på jobbet med allehanda ärenden. Nu har vi så smått börja planera inför nästa termin och det är många pusselbitar som ska på plats.

Berta har ju haft lite vila nu och jag ska rida henne igen nästa helg hade jag tänkt. Då har hon fått vila lite lagom utan att för den saken skull hunnit tappa så mycket i kondition.

Jag har i alla fall anmält Berta och Veronica på tävling i Nolaskogscupen som går av stapeln på ÖOR den 28/12. Hon ska få hoppa 70 och 80 cm. Inte allt för ansträngande alltså. Vi hinner träna lite  innan dess hoppas jag.