Efter en hel dags resande med en evighets väntan på Arlanda var vi så framme på Heathrow airport. Jag hade kollat upp hur man snabbast tar sig in till London så vi traskade glada till Heathrow express och anlände i London en kvart senare... här började vissa problem att uppstå. Det var lite svårt att höra vad de sa i instruktionerna på tåget men vissa saker uppfattade vi så när vi klev ur tåget knatade vi efter skyltatna mot det ställe de nämnt. Där var det en biljettkontroll och man var tvungen att köpa biljetter i en automat. Vi stod där i evigheter. Folk kom och gick och vi knappade och grejade men fick inte ut en enda biljett. Till slut var det tomt på folk så då gick Ingalill till spärrvakterna och frågade och då visade sig att all tågtrafik var nedstängd (fråga mig inte varför). Panik uppstod. Vad skulle vi göra? Ingalill frågade vakten och vi fick rådet att ta bussen. Vakten var en londonbo och pratde med bred dialekt men det vi kunde förstå var siffrorna 23 och 7. Hej å hå... vi gav oss iväg ut på gatan, hittade en busshållplats och efter lite möda satt vi på buss 23. När vi så åkte där så blev vi allt mer fundersamma på var vi var. Efter ett tag (7 hållplatser senare) klev vi av och då visade vi sig att vi var på helt fel sida av stan. Vad vi skrattade. Det blev till att hoppa på en ny buss och åka tillbaka för att sedan komma till rätt stadsdel. Det tog 40 minuter.

Väl där så kollade vi in vår lilla karta som vi köpt på Arlanda och började virra runt på gatorna i Lodon i vild jakt på hotellet. Det hade vid det här laget hunnit bli ganska sent så vi var ganska trötta. Efter en bra stund gav vi upp och frågade en polis och det visade sig att vi gått fram till hotellet men inte sett skylten som satt högt upp på byggnaden.

Vi packade upp och gick sedan och åt lite nere i restaurangen. Det blev en öl till maten innan vi gick upp och däckade i sängarna.