Jag har ridit Berta i kväll. Hon är nog brunstig. Hon vill inte att man ska ta i henne och inte borsta. När jag red så var hon på tårna och skyggade för minsta lilla löv som rörde sig. Jag skulle rida åttor och böja igenom sidorna på henne men jag hade lika gärna kunnat ta sopen från stallet och ridit runt på för hon var näst intill omöjlig att få till att böja sig efter voltspåret. Suck... men jag gjorde så gott jag kan och vi galopperade en hel del så hon fick ut lite spänningar ur kroppen.

Ingalill och jag har varit lite nojiga runt den här hemfärden. Flyget gick från flygplatsen 6:55 så vi var två slagna hjältar som klev upp klockn fyra på morgonen och duschade. Gäsp...

Vi hade beställt en taxi nere hos portiern som han hade glömt att fixa så det blev till att vänta medan han joggade ut på gatorna för att få tag på en bil. Resan till tågperrongen (Paddington) var en tvivelaktig historia med en chaufför som körde mot rött, körde i bussfilen och som gasade och bromsade som han hade stulit bilen. Det var med en lättnadens suck vi kom med på tåget.

På flygplatsen var säkerhetskontrollen rigorös. De är noga i Sverige, men de är än mer noga i England. Man var tvungen att ta av sig skorna och köra dem genom "röntgenapparaten". Inga farliga sko-terrorister tilläts ombord. Man har ju hört talas om att "sula" till någon och här verkar de ta det hotet på allvar. Läste i tidningen sedan att en man blivit stoppad på grund av sin t-shirt (just på den flygplatsen) så man får väl vara glad att man inte behövde ta av sig alla kläder. Jag såg sedan hemma i Sverige att min väska blivit öppnad och genomgången. Det var väl mitt kamerastativ som såg misstänksamt ut när den röntgades.

På flyget från Arlanda upp till Ö-vik satt vi i samma plan som Peter Stormare. Vi fick lite stjärnglans över den här annars rätt så dassiga resan.

Man kan konstatera att det är rätt dyrt i London. Det finns inte fler klockor i hela stan än Big Ben (inte på tågstationerna, i affärerna eller på flygplatsen). Maten är inte god. Infödda lodonbor är näst intill omöjliga att förstå. Ska man fråga om något ska man undvika typ busschaufförer, tunnelbanevakter och sånt folk (fast jag blev säkrare på att förstå dem efter ett tag - man lärde sig ju).