I dag blev det en promenad efter vägen med Berta. Vet inte vad man ska göra annars i dessa istider.

Berta var skvättig och blåste upp sig för några snöklumpar efter vägen. Hon är ju lustig hon. Jag lääängtar till den värsta snön tinat bort.

I dag har det snöat stora lapphandskar ute. Bra om det fryser fast och/eller tar bort den värsta ishalkan. Jag är dock inte så optimistisk. Det ser mörkt ut på underlagsfronten.

Jag sitter och rättar och skriver omdömen för glatta livet. Blir helt mjuk i huvudet som vanligt.

Veronica och jag har åkt och hämtat spån idag. Det tog oss 1,5 timme att packa drygt 70 säckar. Efter det var man helt slut, men det var bara att bita ihop och åka hem för att packa in alla säckar i stallet. Vilket j'**la jobb! Men vi ska vara glada att vi har tillgång på spån i alla fall, nu när man hör hur besvärligt det är för andra att skaffa spån.

Efter spånhämtning så var det dags att rida. Det finns just inget annat ställe att rida på än vägen så vi red till Åsas ponnysar och tillbaka. Det blir inte mycket till motion men hästarna får se lite annat än hagen i alla fall. Berta var dessutom jättespänd. Det var som att rida på en bunt nerver. Vi träffade på några bilar och det sprakar och skvätter en del från bilarna så Berta var ju på hugget och dansade runt på vägen. När vi sedan träffade på en traktor så var hon däremot helcool. Då hade vi i och för sig gått av vägen och stod en bit ifrån, men i alla fall. Lustigt.

Det är så här på våren man önskar sig en riktig ridbana eller ett ridtält. Nu kommer det att ta flera veckor innan det går att rida ordentligt på något ställe överhuvudtaget. Tur vi ska iväg på träning på torsdag.

Jag blev beordrad av min dotter i går att hämta henne i stan för hon skulle till Parken. Jag har alltså sovit uruselt på gränsen till ingenting i natt. Kom hem halv tre och klev upp strax efter sex för att släppa ut hästarna.

När jag ändå var ute i stallet på morgonen så skulle jag röra på Berta. Tråkigt nog är ridplanen en knottrig isgata som det knappast går att rida på. Försökte tömköra lite i ena hörnet men det var så knöligt underlag så Berta bara trippade fram. Det var alltså meningslöst.

I dag hade jag många planer. Jag skulle åka till Nordmaling och titta på tävlingarna där eller åka till stan och titta på tapeter. Förutom det skulle jag städa i stora tv-rummet och bära undan grejer, tvätta lite och städa på toaletterna. Dessutom hade jag ganska mycket rättande att göra av några arbeten som eleverna lämnat in. Av allt detta har det inte blivit av något alls. Jag var så trött så jag har mest legat och läst en bok eller sovit. Jag är såååå supertrött. Vet inte vad jag ska laga för mat i dag heller. Det känns jäkligt drygt.

Nu är det vår. Det märks på hästarna. Berta har ny energi och i kväll när jag skulle rida ensam så blev allt farligt. När vi är två som rider samtidigt så är Berta rätt lugn och litar på att Amie tar hand om allt farligt, men när hon är själv, då ska hon ju hålla koll på allt.

Det började ju bra... not... redan när jag red ut från gårdsplanen gjorde Berta en tvärvändning i den högre skolan. Då var jag dock beredd så jag parerade snabbt och styrde tillbaka henne på rätt väg. Det blev en del skutt och hopp åt sidan på den lilla korta biten till ridplanen men det gick bra. På ridplanen gick det trögt. Jag fick bli lite sur på henne för att hon skulle gå fram och göra något litet arbete i alla fall. Jag red mellan konerna och satt och hittade på olika nya grejer hela tiden så hon skulle vara uppmärksam på mig. Sen avslutade vi efter lite galoppjobb och jag slappnade av. Styrde mot utgången och där blev det tvärkast bakåt och tvärvänding. Det var jag inte beredd på så jag var jäkligt nära att falla av. Det är tur att Berta är snäll för om man proooar så stannar hon utan att bry sig i det som just var farligt. När jag gjorde det så kunde jag kravla mig tillbaka till sadeln och pusta ut. Sedan satt jag och skällde på henne och pressade henne framåt nästan i trav hela vägen hem. Då får hon mer respekt för mig än snöklumpar och framhyvlade grästuvor. Hon gick i väldigt samlad, fin form på tygeln hela vägen hem. Mina ben var dock som spagetti efteråt eftersom jag klämt åt så mycket för att få fram henne.

Men som sagt. Det är vår. Man får tåla lite.

I kväll var både jag och Veronica ute i stallet på kvällen för att rida. Vi hämtade några fler bommar samt några koner och bar dem till ridplanen. Vi lade upp tre travbommar efter ena långsidan samt två galoppbommar varav en av dem var lite upphöjd längs andra sidan och sedan mitt på ridbanan ställde vi upp konerna så man kan rida slalom mellan dem.

Ridningen i dag gick bra och det var riktigt kul. Red fram i skritt och red i skänkelvikning runt bommarna som låg på marken. Sedan travade och galopperade jag lite (fick ligga på en del för att få fram Berta riktigt, jagade på en hel del). Travade sedan bommarna, red in i serpentinerna och över bommarna igen, fattade galopp och hoppade över de galoppbommarna, saktade av till trav och över travbommarna igen. Red på så ett tag runt, runt. Det blev små "hopp" över den upphöjda galoppbommen och det tyckte Berta var roligt. Det gick bra och det var bara en gång som Berta hoppade av lite tidigt och där jag inte riktigt var beredd. Men det gick bra ändå och jag stör henne inte alls i munnen eftersom jag av säkerhetsskäl håller i mig med ena handen i martingalen när jag ska hoppa. Jag har inte råd att åka av i onödan (även om jag tror att det inte kommer att hända så mycket eftersom Berta är väldigt snäll, men misstag kan man ju råka ut för).

Hoppade några gånger innan vi kände att det räckte och sedan gick vi in. Jag tror Amie var väldigt pigg så Veronica hade nog det hon gjorde.

Äntligen fick man göra lite roliga saker så det blev lite kul ridning och inte en massa drygt susande runt, runt...

Jag har ju funderat över vilka mål jag ska ha och efter lite funderingar så kom jag fram till att jag ska träna Berta så hon tar vänsterskänkeln bättre. Det kan vara lite si och så med det just nu. Jag ska träna på att förfina mina hjälper och använda sätet mer i stället för skänklarna.

Mitt mål är att ställa upp i en dressyrtävling innan sommarens slut. Endera klubbtävlingen på ÖOR den 24 maj eller om det blir någon nolaskogscup i år.

Hu, det blir inte mycket gjort med Berta i dag. Jag hade planerat ridning men det tog så mycket tid och kraft att göra allt på kvällen så jag orkade bara inte samt att tiden hade runnit iväg något. Vi måste ju lägga ut hö-påsar i hagen nu när balen är uppäten och eftersom det kan rasa från ladugårdstaket nu så vill jag lägga påsarna så långt ifrån som möjligt så de inte blir så rädda när det rasar. Alltså sprang jag runt i hagen och lade ut hö på lite olika ställen, bar in vatten, bar in kraftfodret jag köpt på granngården och fixade inför morgondagen med vatten osv. Klockan sju var jag klar med allt det så då kändes det drygt att rida.

En sak som gör att jag skjuter upp saker och ting är att jag åter igen står och är utan mål. Jag har varit så duktig förut och satt upp mål för min ridning och hur Berta ska gå vidare i sin utbildning, men just nu har jag inte satt upp några mål alls. Vi har ju mål för hoppningen och det men MINA mål är det magert med. Har man mål att sträva mot är det lättare att bita ihop och rida när vädret är uselt eller man själv är less. Jag är nämligen urbota less på snön och vädret och mörkret och slasket och halkan och...

Att bara sitta och träna upp kondisen på hästen är ju för tråkigt det också så jag måste ha något annat som vi ska ha som målsättning. Det kan ju vara att finjustera något som vi redan kan men som säkert skulle kunna bli mycket bättre om man jobbade mer aktivt.

Trava bommar skulle man kunna göra om man bara hade bommar att trava över... Lite magert på den fronten när allt har snöat in eller snöat över.

Lite inspiration fick jag när jag tittade på clinicen från hingstvisningarna på Tullstorp. Nu är jag inget dressyrfan direkt men lite tänkvärt får man ju med sig. http://www.korsholm.se/tullstorp/stallionshow/090214.html jag har även lagt in den länken i min länklista till höger.

I dag hade jag tid på röntgen för att kolla upp min allt mer sargade höft. Det var liiite jobbigt när damen som jobbade där skulle vrida mitt ben inåt så de skulle få en bra bild. -Oj, gör det så ont, var hennes kommentar till mina små ojande skri. Hmm...

Veronica tar in hästarna i dag. Berta får vila.