Jag och Veronica red ut på Gillis lägda. Berta var lugn och fin att sadla och hon sa inget när jag klev upp heller. Jag var lite nervös det kan jag säga, men det gick helt lugnt tillväga. Vi red bort till lägdan. Jag skrittade och travade och försökte få kontakt. Hon har huvudet väldigt högt så jag måste nog köpa en martingal.

Det gick bra att rida hem också. Hon blev inte alls uppjagad utav att Amie taktade hem utan accepterade det också.
Jag tycker hon äter lite lite just nu när hon står ute i hagen. Hon har så mycket att hålla reda på så det finns ingen tid att äta. Inne äter hon hur bra som helst.