Släppte ut hästarna i morse. Vägen ut var hur hal och slipprig som helst på grund av tövädret. Nu önskar man bara att gruset ska tina fram så vi kan slippa den eländiga isen. Gårdsplanen var också väldigt isig och hal så under dagen ringde Kurt efter grus så nu är det sandat.

Jag tog i alla fall in hästarna nu ikväll och så tog jag och tömkörde Berta. Det gick hur bra som helst och jag tränade att göra små och stora volter, samt start och stopp i trav. Samma som jag tränade när jag red häromdagen alltså.

Berta slappnade av och stönade och frustade. Hon gick i en fin arbetsform och hon var hur snygg som helst när hon dessutom lyfte på svansen och fick den i en fin plym bakom sig. Det kunde ha varit en bild till en hästtidning eller vad som helst. En nöjd avslappnad häst med god framåtbjudning och med lyft svans. Går det att få det bättre?

Nu sitter jag här och funderar vad vi sa om utsläpp och insläpp i helgen. Hur var det vi sa? Att jag ska var så jäkla glömsk jämt.

Åh, hu. I dag har jag suttit på skolbänken hela dagen. Jag har varit på kurs i ledarskap för lärarkandidater. Det var rätt så intressant och jag fick några tänkvärda saker med mig hem. Det är man inte direkt bortskämd med. Gud, vad jag har suttit på många helt ointressanta kurser.

Jag lyssnade också uppmärksamt på mina kolleger som arbetar runt om på olika skolor i kummunen och de kom med det ena inlägget efter det andra. Jag satt där och kände mig djup som en vattenpöl ungefär.

Åt en väldigt god sallad på "Café Trekanten" i alla fall. Lite nyttigare än strips.

Nu ska vi åka på ICA och sedan ska jag ut och gå. Jag är snaaart i mål på stegtävlingen. Vilken lättnad det kommer att bli.

Nu ska Sara sälja sin loftsäng. Det är inget fel på den utan den är välskött, men det är väl inte så kul att ha loftsäng när man är tonåring. 1300:- hade vi tänkt för den. Den är från IKEA.

Se så skönt det ser ut när vår katt "Gubben" tar igen sig...

I dag har det varit full fart. Upp på morgonen och släppte ut hästarna och sedan blev det till att åka hem och packa grejer inför friluftsdagen. Vi skulle till Solberg och åka slalom.

Resan till Solberg tar 1,5 tim med buss från Björna så det var med stela ben man stapplade ut ur bussen och gick och hyrde skidor. Jag hade med mig hästens benlindor och jag lindade mina knän skithårt och sedan åkte jag slalom. Det såg säkert inte vackert ut när jag åkte men det gick. Jag ramlade inte och jag hade inte ondare än när jag går på stengolvet på jobbet. Det blir väl i morgon bitti eller dagen efter det som träningsvärken kommer förstås. Det var i alla fall en härlig dag med skinande sol. Det enda jag ångrar är att jag åt en hamburgertallrik med strips och jag äter aldrig strips. Nu kommer jag ihåg varför. Jag går och rapar eländet och jag får svälja och svälja för att få bort smaken ur munnen men den försvinner aldrig. Jag ska aldrig mer äta strips.

Jag åkte ut till hästen före klockan sex och tanken var att jag skulle rida ut på lägdan. Jag satte upp lampan och sadlade Berta och gav mig ut. Det gick väldigt bra och Berta var så lugn och avslappnad så. Jag tränade start och stopp. Gjorde halt från trav och startade till trav direkt från halt. Berta var riktigt uppmärksam och hon arbetade på riktigt bra. Det var roligt.

Man vet att ens make är besatt av WOW när...

- han ställer klockan för att kunna gå upp mitt i natten för att kunna fånga någon sorts kista.

- han pratar obehindrat med tonårssonens kompisar trots att han fyllt 40.

- man nästan inte förstår ett enda ord han säger. Det är ork hit och instans dit.

- maken kommer hem från jobbet och frågar en hur man haft det på jobbet men sedan inte lyssnar på svaret för då loggar han in på WOW.

- han går och lägger sig när jag kliver upp på morgonen. Hela natten har gått åt att spela.

- en del av julaftonen gick åt att diskutera svårigheterna på WOW

- han kommer och pratar med en när servern han spelar på ligger nere för service och då tittar man just på något jätteintressant på tv.

- han inte reagerar ens när Sara och jag ropar när det blir mål när MODO spelar och det sänds på tv.

- han inte ens bryr sig att man spenderar timtal ute hos hästen.

Jag tog och tömkörde Berta i kväll och det måste jag säga var en seg historia. Inte vet jag om hon hade träningsvärk efter lördagen eller om hon ska bli/är brunstig. Jag fick jaga på henne för att få henne att gå runt på volten. Jag använder inget spö när jag tömkör så jag fick försöka använda rösten och smacka det jag kunde. Det blev en hel del smackande. Men Berta blev svettig i alla fall (och det blev jag med).

Man vet att man är genuint hästintresserad när...

- man hellre köper ett nytt täcke till hästen än en ny jacka till sig själv.

- hästen har modernare saker än en själv

- när de talar om fest på jobbet så sitter man och räknar ut om man skulle hinna åka och rida innan festen börjar.

- antalet timmar att sopa stallgolvet vida överstiger tiden man har dammsugat hemma (eller som man dammsugat överhuvudtaget i sitt liv)

- man inte bryr sig om att det är kallt och blåsigt bara det gick bra att rida.

- att det inte känns ett dugg konstigt att bära fram tunga hinder, men samtidigt inte vilja bära in matkassarna från bilen.

- man åker oftare till Granngården än vilken klädaffär som helst.

- man putsar på hästens man och svans men har inte varit till hårfrissan på ett halvår.