Det finns ju vissa saker som man saknar nu när man står i Kasamark. Tillgången på hindermaterial är något begränsat och avsaknaden av cavelettiblock är total. Det gick ju bra förut med Mango för det var bara att slänga ut några bommar på marken, men nu när jag ska lära och träna upp Berta så saknar man faktiskt sådana block. Det finns block att köpa på Granngården och på Hööks, men de är ganska dyra. Runt tvåhundra spänn per par. Det borde gå att göra egna billigare.

Sagt och gjort. I går var jag på Bäcklunds och köpte ett frigolitblock (70 cm brett) som man har när man bygger hus och sådant. Jag gjorde en modell på ett A3 papper och sedan var det bara att skära ut från frigolitblocket. Jag fick ut sex stycken - alltså tre par av ett block till en kostnad av inte ens 50:- för allihop. Går någon sönder så är det ingen stor förlust.

Jag sprayade blocken med svart färg (det var det enda vi hade hemma).

Nu återstår att se hur stabila de är och om man behöver sätta fast något som stabiliserar dem så de inte går sönder så lätt. Om de gör det. De ser ganska stabila ut.

Jag tror jag ska köpa minst ett frigolitblock till och skära ut fler. Man behöver ganska många. Men det är nog idé att ta en annan färg än svart. De ser för dystra ut måste jag säga.

p.s/ nu ikväll har jag sprayat blocken blå!

Idag var vi rörande överens på jobbet om att måndagar borde förbjudas. Det var många suckar och pustar bland alla , både elever och lärare.

Jag har inte varit ut till stallet eller träffat Berta idag. Det blir min hästfria dag så att säga. I stället ska jag sitta och rätta så mycket jag hinner. Den här veckan ska vi nämligen skriva omdömen för eleverna i åk 9 och det brukar vara ett riktigt energikrävande arbete. Man vill ju skriva olika om varje elev och utgå ifrån vad just de kan och inte kan, men då måste man ju samtidigt sitta och analysera varje läx- och provresultat in i minsta detalj. Att göra det till mellan 50-60 elever är verkligen krävande (och tidskrävande). Jag brukar tappa alla ord och inte kunna prata normalt på flera dagar efteråt. Så nu är det bara för Veronica att börja tolka det jag säger. Det brukar bli hemskt bakvänt.

I morgon ska jag ta in hästarna i alla fall.

Jag kan inte fatta att helgen är slut redan. Det har gått så himla fort. Det är som att det bara är fredag-söndag och så börjar man jobba igen på måndag.

Jag låg i sängen ganska länge. Jag hade lite ont i huvudet så jag vilade det på kudden till elva-tiden innan jag klev upp. Då hade jag i och för sig varit upp och ätit frukost vid sju-tiden, men det räknas inte.

Veronica hade ridit Amie på förmiddagen så jag åkte ut vid ett och red ut ensam. Jag red efter vägen mot Åsa och tillbaka. Berta var spänd och varje snöklump efter vägen var potentiella hästmördare. Jag kan inte tolka det på något annat sätt eftersom hon gick i stora krokar runt och ibland hoppade hon till och tvärstannade. Jag höll mig lugn och försökte att inte engagera mig i hennes spöken, men det är klart att för varje gång hon hoppade till så nästan dog jag för det gjorde så ont. Jag blev väl lite på min vakt och försökte ha tyngden i stigbyglarna så mycket som det gick.

När vi vände så visste hon att vi var på väg hem så då blev hon väldigt fin att sitta på. Hon blev lite som Amie brukar bli ibland, fast hon skrittade, hon taktade inte, men det var lite samma stuk.

Det var kallt som attan att rida. Det blåste småspik efter vägen. Jag var iskall när jag kom tillbaka till stallet.

Jag tog några kort på Berta idag. Det var ju ett tag sedan jag gjorde det. Hon börjar bli fiiiin, visst?

Just när man blivit glad för snön som kommit så regnar och tinar den bort. Det känns dessutom som ett hån när man arbetar i Björna där det finns hur mycket snö som helst.

Idag var det min tur att släppa ut och jag var ute i stallet klockan sju. Jag var klar med mockningen ganska snart så jag tog och städade i sadelkammaren. Det är väl inte ett prioriterat område just nu så det har samlats en hel del damm där. Vi har dessutom lust att arrangera om alla saker där men vi har svårt att komma på något bra sätt där vi kunde få ut mer förvaring på mindre yta.

Sedan kom Veronica så då gjorde vi i ordning hästarna och red ut på en lägda. Jag hade svårt att kliva upp på Berta för jag har så in i h**vete ont i höften. Jag tror att det är det fuktiga och kalla vädret som ställer till det.

Vi red i alla fall en stund och jag skrittade och travade. Jag repeterade böjningar på volt och gjorde några halter.

Berta var pigg så Veronica fick sätta sig upp och galoppera på Berta några varv. Det ser bättre och bättre ut. Nu börjar hon så smått söka sig ner även i galoppen.

Jag har ju en för rolig pappa. Lite yr i mössan och en sista minuternas man. I går hade han i sista minuten kommit på att han skulle ta bussen upp till Husum för att kunna ta en öl till maten. Väl på bussen satt han och kollade busstiderna när han skulle kunna åka hem igen. Den sista bussen gick 19:10. Alltså strax efter han kommit upp till Husum. Han hade alltså ingen skjuts hem. Det blev några turer där med att Roine skulle hämta  eller att jag skulle skjutsa hem honom, men det slutade med att han sov över för att kunna ta den tidigaste bussen hem igen.

I morse hade jag alltså superbråttom för att jag skulle hinna släppa ut hästar och skjutsa hit och dit. När jag kom ut till stallet hade stängslet blåst ner av snöstormen  så jag var tvungen att laga (med eltejp). Sedan lade jag ut hö i stormen innan jag snabbt som ögat släppte ut hästarna. Därefter var det bara att susa hem, skjutsa pappa till bussen, Joakim till sin buss och sedan hem och duscha. Sen så ringde pappa och sa att bussen inte kommit. Panik! Vad skulle vi göra? Jag hade en överläggning där hemma men efter ett tag så ringde han och sa att bussen hade kommit - ca 40 minuter försent.

Jag var speedad när jag åkte till jobbet och jag såg inte fram emot dagen, men som tur var så blev det ganska bra ändå.

Ikväll åker jag och tar in hästarna och mockar klart.