Näh, fy tusan. Nu är jag tokförkyld. Jag hade tänkt att åka på jobbet i morse men när jag var och släppte ut hästarna så insåg jag att det kommer inte att gå. Utan att gå in på några detaljer så kan jag säga att det är den ena bihålan som är sprängfylld. Det blixtrar i huvudet när jag böjer mig framåt och jag svimmar nästan när jag försöker snyta mig. Måste skicka Ulf till apoteket så han kan köpa Sinova till mig.

Godnatt

Vaknade snorig i morse. Typiskt. Jag har knappt återhämtat mig från förra förkylningen.

Jag har i alla fall släppt ut hästarna, packat hösilagepåsar inför veckan och tömkört Berta. Hon var hemskt pigg och glad men det gick väldigt bra att tömköra. Hon arbetade så fint så och hon blev ganska svettig.

Jag hade tänkt rida men vädret och underlaget (+förkylningen) gjorde att det blev något annat. jag skulle ha velat rida ut mot skillingvägskälet och tillbaka men bara tanken på att rida på blankis med vatten rinnande ovanpå gjorde att jag insåg att det var omöjligt.

Ulf och barnen åker och tittar på bio idag. De ska se National Treasure II. Jag är inte något fan av biobesök så jag slipper. Hallelulja. Film är bäst när man kan snabbspola eller trycka på pausknappen. Dessutom är det ganska ofräscht att sitta och snora på en biograf.

Saras nya frisyr?

I dag, lördag åkte Sara och jag till stan. Sara skulle klippa håret och jag skulle byta batterier i min klocka. Dessutom skulle Sara fixa ett id-kort och köpa lite kläder. Vi hade tänkt fixa id-kortet hos polisen men det visade sig att de har stängt på helger. Hmm... Men hon fick i alla fall klippa sig och går numera omkring med en lite mer rockig frisyr. Tänk Tone Norum (80-tal) så har ni looken. Ja, fast lite mer upphottat då.

När vi var på frisörsalongen- en helt vanlig frisörsalong år 2008 i Sverige - och jag tittade mig omkring så lade jag märke till att samtliga åtta kvinnor som var inne i salongen hade ungefär samma mörkbruna hår. Inte en enda blond nyans så långt ögat nådde. Är inte det konstigt?

Jag har även hunnit med att övningsköra med Joakim. Vi åkte till parkeringen bredvid IP och övade där, innan vi sedan gav oss ut på vägarna runt Husum. Det var i stort sett inte en själ ute så vi klarade oss helskinnade hem. :))

I kväll har jag släppt in hästarna. Jag passade på att gosa med Berta en stund. Hon var väldigt kärvänlig och ville gärna bli klappad och kliad. Kul. Vi kommer varandra närmare och närmare.

I morgon bitti är det jag som släpper ut hästarna.

I morse klev jag upp tjugofem minuter över fem och åkte ut till stallet. Veronica är ju borta i Vännäs med Amie och Kurt och Engla var borta hos Anna-Lena i Umeå så jag skulle sköta både häst, får och katt på morgonen. Jag släppte ut Berta i hagen och gick sedan och släppte ut katten från tvättstugan. Sedan blev det mockning och sopning och sådant. Sist av allt fick fåren mat. Sedan tog jag Berta och gick på en lite promenad så att hon skulle ha rört på sig lite i dag. Därefter fick hon gå in i stallet igen. Där hade jag gjort i ordning hösilage inne i boxen så hon skulle få något gott att äta. Berta var lugn och tyst när jag for.

Dagen har gått jättefort. När Veronica kom hem så släppte hon ut hästarna i hagen. Berta hade blivit glad.

Jo, ikväll blev Berta ensam eftersom Veronica åkte iväg och skulle hoppträna klockan sex i Vännäs. Jag släppte ut Berta i hagen och stod och packade hösilagepåsar i nästan en timme. Nu har jag packat för flera dagar framöver.

Sedan tog jag och gick ut på en promenad efter vägen med Berta. Det blev lite småprat och vi gjorde oss ingen brådska. Allt var lugnt. Berta var väl inte överlycklig när jag gjorde kväll och åkte hem, men hon gjorde inget speciellt förutom att gnägga när jag gick.

I dag på morgonen släppte jag ut hästarna i vanlig ordning, åkte hem och åt frukost, skjutsade Joakim och åkte sedan och skulle rida.

Det är hemskt tröttsamt att ta in hästarna nu för ingen av dem vill följa med om man hämtar en. Förut tog man en i ett grimskaft och så fick den andra följa med själv bakom. Det går inte nu. Alltså blir det till att gå två vändor och oftast står de läääängst bort så man måste gå igenom hela jäkla hagen.

Jag satsade i alla fall på att rida på lägdan och där stod det kvar några hinder som jag innan jag red ut hade varit och sänkt. Värmde upp Berta lite och galopperade i båda varven innan jag gav mig på hindren. Jag hoppade kanske 8-9 språng innan jag gav mig. Då hade Berta börjat slappna av rejält och hon stönade högt och ljudligt. Jag  tog och galopperade i båda varven igen som avslutning och det var rejäl skillnad. Hon galopperade mycket bättre och behövde mindre stöd av ryttaren när hon var avslappnad.

Jag tror Berta ville hoppa mer och högre men jag hade ingen möjlighet att kliva av och höja och sedan hoppa igen så därför gick vi in. Jag var nöjd och glad. Det hade varit jätteroligt. Jag har fått tillbaka lite av mitt självförtroende igen.

I dag tänkte jag tömköra Berta på lägdan bredvid huset. Jag gjorde i ordning hästen och gick ut för att sätta upp lampan men det var stört omöjligt. Det gick bara inte att få in kontakten i kabeln. Jag höll på läääänge och jag har ont i armen fortfarande utav allt pressande. Det är ju lite svårt dessutom när man står högst upp på en stege i mörkret. Till slut struntade jag bara i allt ihop och klättrade ner och tog hästen och gick bort till Gillis lägda. Sen stod jag där rätt nära vägen så att vi hade ljus från gatlyset.

Berta var hur snäll och fin som helst att tömköra. Jag gjorde inte så länge, men det såg väldigt fint ut. Sedan när jag skulle gå hem så drabbades jag av eftertankens kranka blekhet. Vad kommer Ulla och Gillis säga om att jag tömkört på deras lägda just där? Det blir väl inga skador på lägdan och vi har ju frågat om vi får rida på den, men där vi rider så syns det inte från vägen om det blir spår och sådant. Och det gör det nu.

Hoppas, hoppas att de inte blir arga.

När vi gick hem igen så hade regnet börja strila ner från skyn. Berta och jag blev ordentligt blöta. Kul. Jag har tänkt rida i morgon. Får se om det blir något av det. Det beror väl på hur mycket som skvalar ner i natt.