I dag har jag bara jobbat. Jag har inte varit ut till Berta alls. Trist, men skönt att få en dag ledigt.

Här hemma har jag suttit i timmar och sammanställt en enkät som vi gjort på skolan. Vilket evighetsgöra. Just nu har jag dock tagit lite ledigt för att titta på Design Simon och Thomas på TV3. Jag vet inte om jag skulle släppa in dem i mitt hem, men de är roliga att titta på och en del idéer är ju rätt intressanta.

Ta det här med ljussättning till exempel. Vi skulle verkligen behöva en expert på det området hem till oss för alla rum är så kasst ljussatta. Hallen är så mörk så man ser knappt någonting och då har vi ändå vita tapeter! Jag skulle vilja färgsätta väggarna och drämma upp en massa spots i taket istället. Det tre stackars lampor vi har i hallen nu ger knappt ledljus och det blir ju inte bättre av att det är energisparlampor i kuporna.

Oj, vilket toppenväder det blev i dag. Jag släppte ut hästarna på morgonen och sedan åkte jag tillbaka för att rida mitt på dagen.

Jag och Berta skrittade ut efter vägen mot skillingvägskälet. Det var 4 grader varmt ute och soligt. Det var en toppenridtur. Lugnt och harmoniskt. Jag tror Berta var trött efter gårdagens hoppning så hon var så himla cool.

Packade hösilagepåsar så det räcker till onsdag.

Ja, i dag skulle vi som sagt rida samtidigt Veronica och jag. Jag var ute i stallet vid halv tio och då ställde vi upp några hinder nere på åkern. Vi ställde upp två rättuppstående med fyra galoppsprång mellan och en oxer som stod lite snett så man kunde rida i en sväng för att sedan komma på de två rättuppstående hindren. För att vänja Berta vid lite konstigare hinder så hade vi tagit fram grinden som vi  snickrade ihop i somras.

Vi red fram som vanligt. Jag galopperade Berta några varv men det går trögt. Man får inget gratis som ryttare utan man får rida i varje steg för att hålla igång.

Sedan började Veronica hoppa Amie. Amie var lite spänd första hoppen och rusade på efter hindret men efter några hopp så blev det mer flyt. Hästarna var över hudvud taget lite sprättiga för Kurt och Mikael höll på att fälla träd nere vid ån, men de vande sig vid det också och mot slutet brydde hästarna sig inte så mycket. Veronica tog hela banan med de tre hindern ett par gånger på Amie innan vi bytte häst. Amie var inte ens svettig efter ansträngningen.

Nu var det alltså Bertas tur att bli hoppad av Veronica. Hon hoppade ett och ett hinder först i trav och Berta masade sig över. Hon tog inte i eftersom det var ganska låga hinder. Sedan satte de ihop det och Veronica skulle rida på alla hinder i en följd, som en liten bana. Det var ju helt nytt för Berta eftersom vi aldrig gjort det tidigare så hon såg lite vilsen ut emellanåt som att hon inte riktigt visste vart hon skulle. Dessutom har Berta en tendens att kröka på nacken och gå på tygeln ganska mycket mellan hindren och det ser ju hemskt snyggt ut men det gör ju samtidigt att hon inte ser hindren förrän hon är riktigt nära. Det blir alltså lite si och så med avståndsbedömningen. Men jag måste säga att jag var imponerad på Bertas hoppning. Hon brydde sig inte om grinden utan hoppade den utan krusiduller och samma sak med oxern. Berta lyfter bakbenen väldigt högt över alla hinder och river hon så är det med frambenen.

Men jag är väldigt nöjd med det jag såg. Med tanke på hur lite Berta kan så gjorde hon ett bra arbete. Dessutom är det så roligt att se hur nöjd hon ser ut och att hon efter ett ridpass ändå ser pigg och glad ut.

Om jag nu var smart i går så måste jag säga att alla hjärncellerna hade tagit semester i dag. Jag har haft svårt att uttrycka mig. Om jag skulle säga "jag har ont i huvudet" så blev det istället "jag har ont i ryggen". Jag har talat bakovänt och är helt slapp i huvudet.

Berta blev avrastade i kväll. Jag åkte och släppte in dem och tog och spände för tömmarna igen. Jag vet att det har blivit mycket sådant nu men vad ska en stackars stressad kvinna göra? Å andra sidan har jag full koll på framåtbjudning och arbetsformen när jag står bredvid så det är ju inte dåligt.

I morgon planerar Veronica och jag att rida tillsammans. Det var tänkt att vi skulle åka iväg till Nordmalings ridhus men när jag ringde och kollade om det var ledigt så visade det sig att det skulle vara hästutställning där. Vad man nu gör på en sådan...

Barnen hade hittat ett IQ-test på Illustrerad Vetenskaps hemsida och testat sig själva. Då var ju jag tvungen att testa jag också. Jag blev "över normal" med ett resultat på 113. (Kunde nog fått högre om det inte varit så att barnen bråkat ute i hallen precis när jag skulle testa min förmåga att koncentrera mig).

Testa själv på http://www.illvet.se/htm/IQTest/sv/index.html 

Jag har även gjort ett IQ-test på en amerikansk sida för några år sedan och där fick jag riktigt bra resultat. Jag är riktigt smart jämfört med amerikaner men "bara" över normal med svenska mått mätt. Ha ha ha

Jag är helt slut efte den här morgonen. Det var det vanliga utsläpp och skjutsningen i morse och sedan hade jag tänkt rida. Tyvärr blåste det en hel del och Kurt och Engla skulle åka bort så det kändes lite vågat att rida ensam när det stormade så hemskt. Men hästen måste ju bli motionerad - storm eller inte - så då satte jag upp ett hinder (ett kryss) med de nya cavaletti/hopp blocken som jag gjort som är 60 cm höga och 40 cm breda. Som de gamla sockerbitarna man ser på ridskolor och så.

Så hämtade jag hästen och medan jag gjorde det så blåste ett block bort. Då fick jag hämta ett annat och sätta dit. Viraduken som hänger för dörren där vi har hindermaterialet blåste i vinden men det var inte Berta så speciellt rädd för. Däremot var hon väldigt skeptisk mot hindret och försökte sparka mot det så fort hon kom i närheten. Jag tömkörde nämligen först som vanligt som uppvärmning och kom hon för nära hindret så siktade hon och sparkade.

Jag fick alltså leda Berta över hindret två gånger innan hon förstod vad det skulle vara bra till. Det var svårare att tömhoppa än vad jag trodde, än fast jag gjorde det i trav. Trixit att komma in rätt på volten mot hindret eftersom man måste planera vägen långt innan. Berta var inte nöjd i början och tyckte att det var ett fasligt spektakel jag hittat på att man måste hoppa på volt. Men rätt vad det var när hon gjorde rätt och jag berömde henne så föll poletten ner och hon förstod. Då kunde hon hoppa tre varv utan att stanna. Då bytte jag varv och stötte på MER problem. Nu skulle hon nämligen komma i vänster varv hoppa och när hon landade så ville/kunde hon inte landa i rätt galopp. Men jag fick vara pedagogisk och leda henne runt och iognera hennes protester och rätt vad det var så gick det precis som det var tänkt. Då fick hon hoppa två gånger till och hon fick jättemycket beröm. Sedan avslutade vi och gick in.

Hästarna levde rövare i hagen sedan när jag släppt ut dem igen. De kutade runt och stegrade sig och bockade. Jag fick gå in och säga till dem att lugna sig och sedan kastade jag ut lunch-hö på trekanten. Där är det inte så isigt så springer de där så halkar de inte i alla fall. Det blev lite spring innan de lugnade ner sig och började äta.

Det är så himla sjukt det här med att vara sjuk. Helst som lärare. I alla fall jag. Jag ligger och är sjuk, har feber, ont i huvudet och i bihålorna, men ändå så känner jag att jag inte kan slappna av. Det är ju en miljon saker som inte blir gjorda när jag är hemma.

Sen så hände det sig så att jag hade med mig en massa saker som behövdes rättas och vips så sitter jag och rättar prov, läxförhör och vad det nu är på min sjuktid med snor droppandes ur näsan. Dessutom så har jag ju en karensdag så inte kommer jag att få ett öre för det jobb jag lagt ner. Det blir bara lite mindre jobb när jag kommer tillbaka.

Sen så ska det ju dessutom svaras i telefon när kolleger ringer och ska fråga vad de ska göra i klassen då de ska vikariera. Nu vet jag ju att de försöker undvika att ringa så långt det går, men det är klart att ibland måste de ju fråga.

Ovanpå alltihopa så är det så att vi snart ska ha utvecklingssamtal och tro ni inte att jag sitter här i min feberdimma och skriver och försöker formulera mig i poetiska ordalag om vad de behöver träna på.

Dessutom ringde min son och ville att jag skulle köra ner ett viktigt papper som han behövde idag. Det blev till att knöka sig in i bilen med en rulle snytpapper och köra till stan och hoppas att ingen såg mig. (Jag ser nämligen ut som en prickig korv i ansiktet av allt snytande. Läpparna är vackert fnasiga och näsan något skinnflådd)

I morgon ska jag på jobbet.

Tror jag.

Det är nog mindre ansträngande att vara där.

Jo, jag är förkyld fortfarande... Det har börjat lätta lite och det spränger inte riktigt lika mycket i bihålan som det gjorde förut. Nu är jag mer "däppd i nädan" än förut.

Det har kommit till min kännedom att Magnus Uggla ska sluta blogga! Fy tusan vad trist! Jag älskade att läsa hans blogg. Han är så härligt respeklös och det var hysteriskt roligt när han körde sin "kändisspotting" och han var vägar mer känd än de kändisar han hade spottat. Det är humor.

Veronica och jag har spånat lite på om vi ska försöka ta med Berta på någon hoppträning (om det finns någon plats någonstans). Det vore kul. Jag skulle hemskt gärna se att Berta blev tränad av Erik Berggren som jag avgudar som tränare. Men jag har samtidigt drabbats av lite ångest för jag har ju inte kommit så långt i Bertas träning. Hon har inte någon kondition att tala om och jag håller fortfarande på att få henne att kunna galoppera och att kunna gå på volt. Underlaget har gjort att det inte går att rida i den utsträckning man skulle ha velat och Berta har ju varit lite sjuk (såret på mulen). Ska Berta iväg och träna så vill det till att jag börjar satsa lite.

Jag sitter och väntar och väntar på Veronicas film från träningen. Ska bli kul att se den.