Det är ju så roligt att rida och ha egen häst. Visst det är mycket jobb och inte är det billigt men såååå himla roligt det är när allt bara faller på plats.

I dag så gjorde jag i ordning en lite "bana" på lägdan vi brukar rida på. Det var fem travbommar som låg på marken, tre hinderstöd som stod med ca fem meters mellanrum som man skulle rida slalom mellan och ett kryss som man kunde hoppa över. Allt stod uppställt som ett U med travbommarna på ena långsidan, slalomstöden på kortsidan och sedan krysset på andra långsidan.

Jag började att rida fram i alla gångarter. Det blev väl lite si och så med framridningen eftersom det gnäggades något så in i vassen från några hästar på andra sidan älven och dessutom så svarade både Åsas ponnysar och Berta. Det var en orgie i gnäggningar ett tag.

Men det gick bra att rida sedan i alla fall. Jag travade bommarna några gånger innan jag lade ihop det med slalomsvängen och så red jag så ett par gånger innan jag lade till hindret dessutom. Jäklar vad Berta hoppade. Första gången blev jag lite överrraskad för hon hoppade hööögt över det lilla krysset jag satt upp, men nästa gång var jag beredd så då hängde jag med hur bra som helst. Hon hoppar så fantasktiskt mjukt och spänstigt när hon är avslappnad och hon tyckte det var roligt med lite olika uppgifter.

Jag gav mig efter vi ridit igenom banan perfekt. Då gick vi hem igen och hon fick massa godis och massor med beröm.

Det har hänt mycket i dag. Jag har varit på jobbet och gjort klart schemat samt städat på mitt skrivbord. Det finns vissa medarbetare som har kastat glåpord efter mig och min ordning på skrivbordet. Nu har jag blåst bort allt och till och med skrivbordslådorna ekar tomma.

Efter jobbet åkte jag ut till stallet för att göra klart hagen och eventuellt rida. Efter bara en kort stund hör jag mitt namn ropas desperat. Det var Kurt som klämt fast fingret i en stege när han stod och skulle måla ett utav husen. Jag försökte få loss honom men det gick inte så medan jag sprang och hämtade en kofot ringde jag Veronica och bad henne skicka assistans. Thomas kom på några lååånga minuter och han kunde bända isär stegen så pass att fingrarna som satt fast lossnade. Hu, det var inte kul att inte kunna hjälpa till och se hur ont det gjorde medan han satt fast. Det ena fingret var nästan platt och klämt ända in till benet.

Efter den starten så var det till att samla sig och gå och fortsätta med att stänga hagen.

När jag äntligen kom hem igen - det vill säga nu - så får jag inte igång min dator. Den är helt kaputt. Inte så kul, eftersom jag tänkt skicka några dokument till en arbetskamrat i kväll. Jäkla skit... Det kommer säkert ta evigheter att laga.

 Är fortfarande trött så jag sov (efter jag släppt ut hästarna) till halv tolv innan jag vinglade upp och åt någonting. Resten av huset sov också så då åkte jag ut till hästarna för att piggna till och där var Veronica på gång med att lasta in spån som hon hade hämtat.

Vi passade då på att slå ner lite stolp till en till hage där hästarna ska gå nu till midsommar. Det är en verklig toppenhage med stora arealer som innehåller två lägdor, skogsgläntor i en björkskog samt en granskog. Jag hoppas att de kan gå där ett tag nu framöver. Då ska de få gå ute dygnet runt också medan vi sommarstädar stallet.

 Det enda man kan vara lite orolig för är björnen som lufsar runt i skogarna runt Husum. Den hade varit i en kohage inte långt härifrån och skrämt ihjäl tre kor. Men björnar går inte på hästar i första hand så jag hoppas det går bra. Den här björnen har föresten blivit sedd här i grannskapet där jag bor, mitt inne i samhället (på natten visserligen, men ändå). Lite betänksam är man nog...

Släppte ut hästarna tidigt på morgonen. Jag var jättetrött efter gårdagens resa så efter jag släppt ut dem så for jag hem för att vila lite. Lite och lite... jag råkade sova till halv elva. Typiskt. Jag hade tänkt rida på förmiddagen och sedan åka ner till hopptävlingarna på ÖOR, men nu fick jag sätta mig i bilen och köra direkt.

Jag hade naturligtvis missat alla de som jag åkte dit för att se, men jag träffade lite trevligt folk som jag känner som inte var med och tävlade så det var ju roligt.

Det blev inte ridning förrän efter sent på eftermiddagen. Jag och Berta tog en tur i skogen. Det gick hur bra som helst och hon var lugn och fin. Det är lite skillnad mellan att ha ridit en valack  för att sedan börja rida ett sto. Berta kan vara lite tjurig och stoig ibland men de dagar det går bra så är det så himla bra. Då känns det som att hon kan göra vad som helst för en.

Jag har fått tips om att man kan köpa ett örtpreparat som heter Stroppy Mare som får ston att bli lite jämnare i humöret vid brunst så jag har beställt det så ska jag kolla om det fungerar.

Jag har ridit Berta i kväll. Hon är nog brunstig. Hon vill inte att man ska ta i henne och inte borsta. När jag red så var hon på tårna och skyggade för minsta lilla löv som rörde sig. Jag skulle rida åttor och böja igenom sidorna på henne men jag hade lika gärna kunnat ta sopen från stallet och ridit runt på för hon var näst intill omöjlig att få till att böja sig efter voltspåret. Suck... men jag gjorde så gott jag kan och vi galopperade en hel del så hon fick ut lite spänningar ur kroppen.

Ingalill och jag har varit lite nojiga runt den här hemfärden. Flyget gick från flygplatsen 6:55 så vi var två slagna hjältar som klev upp klockn fyra på morgonen och duschade. Gäsp...

Vi hade beställt en taxi nere hos portiern som han hade glömt att fixa så det blev till att vänta medan han joggade ut på gatorna för att få tag på en bil. Resan till tågperrongen (Paddington) var en tvivelaktig historia med en chaufför som körde mot rött, körde i bussfilen och som gasade och bromsade som han hade stulit bilen. Det var med en lättnadens suck vi kom med på tåget.

På flygplatsen var säkerhetskontrollen rigorös. De är noga i Sverige, men de är än mer noga i England. Man var tvungen att ta av sig skorna och köra dem genom "röntgenapparaten". Inga farliga sko-terrorister tilläts ombord. Man har ju hört talas om att "sula" till någon och här verkar de ta det hotet på allvar. Läste i tidningen sedan att en man blivit stoppad på grund av sin t-shirt (just på den flygplatsen) så man får väl vara glad att man inte behövde ta av sig alla kläder. Jag såg sedan hemma i Sverige att min väska blivit öppnad och genomgången. Det var väl mitt kamerastativ som såg misstänksamt ut när den röntgades.

På flyget från Arlanda upp till Ö-vik satt vi i samma plan som Peter Stormare. Vi fick lite stjärnglans över den här annars rätt så dassiga resan.

Man kan konstatera att det är rätt dyrt i London. Det finns inte fler klockor i hela stan än Big Ben (inte på tågstationerna, i affärerna eller på flygplatsen). Maten är inte god. Infödda lodonbor är näst intill omöjliga att förstå. Ska man fråga om något ska man undvika typ busschaufförer, tunnelbanevakter och sånt folk (fast jag blev säkrare på att förstå dem efter ett tag - man lärde sig ju).

Vi var lite trötta på morgonen och eftersom London inte imponerat på två så världsvana typer som Ingalill och mig så var det med trötta steg vi gav oss iväg igen.

Första anhalten var Harrolds. Man skulle ju kunna tro att så fina tjejer som vi skulle kunna smälta in i den miljön, men nej, det gjorde vi inte. Harrolds är en väldigt fin affär med gedigna anor. De hade fina salar fulla av föremål som man mer än gärna skulle vilja ta med sig hem, men ack vad dyrt. Jag höll min fejkväska från Gucci under armen och försökte dölja den när den blev presenterad för sina äkta förebilder. Det luktade läder och dyrt i den salen och jag drog efter andan när jag kollade på prislappen för en väska.

Vi gick snabbt vidare till parfymdiskarna och fick gratis lukta på sprayade papperslappar (som såg exklusiva ut de också). Jag har sparat de lapparna och lagt in dem på toaletten här hemma och det luktar dyrt inne där nu.

Efter Harrolds drog vi iväg till någon market place. Kommer inte riktigt ihåg namnet. Men det var inget som föll oss där i smaken. Kanske var hoppet från dyra Harrolds till affärer av typen gatustånd lite för stort. Nästa anhalt var Trafalgar sqare. Det var några fontäner och några statyer där. Gäsp.

På kvällen gick vi på bio för att lugna ner våra trötta ben. Vi såg "Sex and the City". Den var bra. Trevlig och lätt att titta på. Väldigt trogen serien och det måste jag säga är inte enkelt att få till.