Kombinationen mellan en feg ryttare och en bekväm häst är väl inte sådär jättelyckad. Idag red Veronica och jag ut på Gillis lägda efter att först ha lagat staketet som hästarna rev ner igår.

När vi kom ut på lägdan (som var samma ställe som jag red på igår) så skrittade vi runt något varv innan vi började rida var för sig. Berta började med att explodera i ett skutt när Amie försvann åt sitt håll och vi var på väg åt ett annat. Alltså fick jag först skritta runt och hon fick titta på Amie som for runt runt på lägdan utan att försvinna. Då slappnade Berta av och jag kunde börja trava runt själv. Berta var väl inte så uppmärksam som hon var igår, i alla fall inte på vad jag ville. Sedan började Veronica galoppera Amie på volt och jag höll mig på volten i skritt och trav. När Veronica sa att hon var klar så frågade hon om jag hade tänkt göra något och då sa jag att jag fundeade på att galoppera lite. Då ställde hon sig med Amie på lägdan så att jag kunde rida på volt runt henne och försöka fatta galopp, vilket som inte var enkelt eftersom jag satt och bromsade Berta hela tiden. Och Berta å sin sida hon lättade på bakändan flera gånger och sparkade istället för att fatta galopp. Veronica ropade och jag protesterade. Tillslut fick jag Berta att galoppera ett par steg i båda varven men jag var tvungen att bli lite arg först (på mig själv). Jag absolut hatar när den där ändan åker upp och jag kan känna så tydligt redan innan att hon satsar för ett bocksprång. Då är jag feg och törs inte trycka på även fast det är det som jag ska göra.

Sedan var  vi klar och då var Berta helt slut. Det var en helsvettig häst som skrittade hem igen.

I morgon kommer hovslagare klockan åtta. Det blir en tidig morgon då jag hade tänkt att tömköra Berta innan så att hon är lugn och fin när han kommer och ska sko.