Jävla skithäst. I dag blev jag faktiskt sur på Berta. Jag hade tänkt tömköra henne lite försiktigt på lägdan bakom huset. Mest skritt och trav och lite enkla lydnadsövningar i cirka tio minuter eller så...

Det hade inte Berta tänkt. Hon tyckte att det var skitkul att komma sig ut och hon sprang och sprang och stegrade sig och bockade och bockade i all oändlighet. Jag stod och proade och försökte få stopp på lokomotivet och jag fick väl det till slut efter en liten fajt. Sedan bytte vi varv och där var det nästan värre. Men nu var jag uppretad och kortade in henne på en liten volt och krävde en massa arbete av henne så efter ett bra tag slutade hon rusa och arbetade genom hela kroppen och bar sig på bakbenen. Hon var genomsvettig och helt slut. Det var inte vad jag hade tänkt. Det är ju inte så roligt om de sträcker sig eller tar ut sig efter en vila/sjukdomstid. Men vad skulle jag göra?

Berta såg väldigt nöjd ut med sig själv när hon kom in. Jag var sur som en citron. Det här måste jag ta tag i. Det får bara inte fortsätta. Eller behövde hon rusa av sig med tanke på hur halt det varit i hagen?

Nej, nu ska jag börja jobba henne närmare mig på en mindre volt och ställa krav. Hon kan ju gå i en fin form om hon bara vill.