är inte en dans på rosor varje dag...

När jag kom ut till stallet idag så såg jag att stängslet till hagen hängde betänkligt av all snö som fastnat på den så jag visste att det var bara för oss att gå ut och skrapa all stängseltråd ren från snö och spänna tråden.

Men först av allt så tog Veronica och jag in hästrana. Berta var misstänksam redan från början. Hon visste vad som skulle komma och hon var inte glad.

Vi började med att ta tempen på henne och det gick bra. Jag var mycket misstänksam mot det och visste inte om Berta skulle acceptera det men det gjorde hon.

Sedan skulle vi rengöra såret och det blev inte roligt för Berta som var helt skräckslagen. Vi hade planerat att smörja in såret efter rengöringen men när jag gjorde det så strök jag även bort all sårskorpa som fanns så allt blev ett öppet sår. Det var å andra sidan bra för då blev allt helt rent så då tog vi blåspray för häst och sprayade rätt över såret och sedan fick det vara. Vi grejade inte något mer med det där. Jag hoppas att blåsprayen torkar ut såret så att det slutar att vätska sig.

Jag försöker att vara cool men lite orolig är jag nog. Berta ser inte glad ut och mulen är ju lite svullen och spänd så det måste såklart värka eller göra ont. Det är tråkigt att man inte kan göra något mer.

Innan vi åkte hem igen så fixade vi som sagt staketet. Inte roligt.

Familj, bättre begagnad uthyres på obestämd framtid.

Man får ju vara med om en hel del när man har familj. Igår var en händelserik dag. Förutom såret på Bertas mule så kämpade jag mot flera andra incidenter. Vid sjutiden smyger Sara in genom ytterdörren på ett sätt som fick mig att spetsa öronen direkt. Jodå, in kommer pojkvännen Linus från Sundsvall (på kvällen!) och det var tydligen tänkt att han skulle bli insmugglad så att vi inte märkte något. Jag sms:ade Ulf och berättade om den stora tilldragelsen och han blev ju inte glad. Vi hade en diskussion på telefon och medan vi diskuterar kommer Joakim hem. Han har varit till optikern och skaffat linser. Jag hade vissa funderingar om hur det skulle gå med linser för Joakim eftersom han är livrädd för att andra ska ens närma sig hans öga och han kan knappt ta runt ögonen själv.

När jag lägger på luren ska jag alltså hjälpa honom att ta ur linserna. han kniper så med ögonen så man är tvungen att hålla upp ögonlocket åt honom. Ja, gud, vilken circus det blev innan vi äntligen fick ut de där linserna. Joakim själv påstår att man kan sova i de där linserna i upp till en vecka, men jag vet inte om jag tror det.

I morse så släppte jag ut hästarna och tittade på Bertas sår. Det är numera nästan omöjligt att rengöra såret för nu vet hon vad som ska komma så hon håller sig undan. Jag var helt svettig innan jag släppte ut henne i hagen. Jag tyckte att såret ser ut som förut men det är inte lika svullet som det var första dagen jag såg det. Det har alltså blivit bättre.

När jag kom på jobbet så ringde jag veterinären i alla fall och jag blev väl inte så mycket klokare. Han sa att man inte kan göra så mycket och att man kan rengöra, badda med jodopax och stryka på en salva som innehåller zink. Han trodde att Berta hade något virus eller så i kroppen så att hennes immunförsvar är lite försvagat. Därifrån skulle knölarna mellan ganascherna komma också. Jaha, så nu får jag väl se om det blir bättre framöver. Veterinären sa att det skulle självläka och han ville inte skriva ut någon penicilinsalva trots att jag bad om det. Hmm....

Katten fick ju fara till veterinärstationen idag på eftermiddagen och han fick en salva utskriven hur snabbt som helst. Den heter Fuciderm vet. och innehåller både kortison och antibiotika.