I dag var det tänkt att jag skulle åka och hämta spån. Helst så mycket så det räcker ända till våren. Jag frågade Ulf lite snällt i morse om han kunde tänka sig att följa med och det kunde han. Det var väldigt snällt. Jag är sååå tacksam. Tillsammans packade vi drygt fyrtio säckar. Det vet jag inte om jag orkat själv. Då hade jag nog inte orkat packa så många. Det är ett drygt och tråkigt arbete som man bara måste plåga sig igenom. Ulf erkände att det faktiskt var jobbigare än vad han hade trott och i ett svagt ögonblick lovade han att han kunde hjälpa mig fler gånger. Jag skriver det här nu så att jag kommer ihåg det och kan ha det som bevis sedan.

Jag släpper in hästarna ikväll. Det blir kanske lite tidigare än vanligt med tanke på busvädret ute. Hästarna såg ut som dränkta katter redan nu mitt på dagen så jag kan ju tänka mig hur de kommer att se ut ikväll. Jag hade tänkt rida i dag men det är bara för ruskigt väder.