Nu har jag äntligen ridit Berta. Det är flera veckor sedan jag sist satte mig upp på henne. Jag skrittade dock bara efter vägen bort till Åsas ponnysar och tillbaka, men jag tror att det blir en lämplig start. Det var såååå roligt att sitta till häst igen. Tänk att vara utan häst - vad trist.

Nu har den stora upprustningen inför Ulfs 40-års kalas börjat. Jag är redan less och jag har ännu så länge bara städat i tvättstugan och i hallen.

Jag började med tvättstugan eftersom jag ville använda Saras gamla garderob (som vi hade tänkt sälja) till förvaring. Så vi började att styra ut den i tvättstugan. I den åkte sedan en massa jackor av varierande sort och till olika årstider, skor och väskor som inte används men som är väldigt skrymmande när de uppehåller sig i den lilla hallen.

Jag har i samma veva passat på att inventerat antal skor som jag har och jag har väl en 32 par skor. Det tragiska i sammanhanget är att nästan alla skor är i princip oanvända och att jag troligtvis inte kommer att kunna använda dem på ett bra tag på grund av min artros i höften. Jag kan bara inte gå i dem för de flesta av dem har klack (modell hög) och det gör bara för ont. Jag funderade ett tag på att sälja dem men det gör ont i hjärtat bara jag tänker på det för de är ju handplockade och utvalda av mig.

Åh, hu vilket arbetspass jag har haft nu på morgonen. Jag släppte ut hästarna, fyllde på vatten i kannorna och baljan och ovanpå det så packade jag påsar med hösilage inför nästa vecka. Nu är jag helt slut och eftersom jag inte ätit frukost innan jag åkte ut så är jag vrålhungrig.

I dag ska jag försöka åka ut till stallet och göra någonting med Berta. Jag åker kanske ut vid ett-tiden så får jag se vad det blir. Någon sorts motion måste hon få nu. Det blåser ute men inte så hemskt som jag trodde. Har man tur kanske det mojnar lite mitt på dagen.