Det verkar inte bättre än att jag köpt mig en hopphäst. Idag red jag och Veronica tillsammans igen. Vi hade satt upp två hinder efter varandra med 21 meter mellan. Vi red fram våra hästar där jag tränade lite lydnad som att göra halt, rygga och komma igång i trav direkt från stopp. Berta kändes fin och hon har så mjuka fina steg när hon går i snön. Man har liksom en häst som sviktar under en.

Veronica hoppade några språng med Amie. Det blev populärt. Helst när hon fick komma på två hinder då tog hon i och hoppade som bara den.

Sedan klev Veronica upp på Berta. Hon började att galoppera på volt och det blev "bara" en bakutsparkning i varje varv. Det tar sig. Berta galopperar ganska oekonomiskt med sänkt rygg men efter ett bara någon stund så kom ryggen upp och hon fick baken under sig. I och för sig bara i några språng - men ändå! Nu kan jag se ryggmusklerna jobba på Berta när Veronica rider henne. Vilken fantastisk utveckling.

Efter en stund så gav hon sig på hindren. Vi hade gjort om dem till två små kryss. Mer kan  man inte begära i det här läget. Berta var med på noterna den här gången och tog små skutt över hindren. Ibland rev hon och jag fick gå dit och lägga upp dem. Sedan så tog Veronica och hoppade båda hindren efter varandra med galopp mellan. Och Berta hoppade. Den sista (och bästa) gången så kom de lite fel mot hindret så Veronica fick trycka på så hon skulle hoppa och då tog hon ett jättefint skutt över hindret. Den där hästen kommer att kunna hoppa högt när hon har lärt sig tekniken. Hon såg ut som en gummiboll när hon for över. Veronica sa att det kändes bra i hoppet och att hon hoppar väldigt mjuk. Kul. Vi var helt lyriska över hästen båda två när vi gick in. Tråkigt nog hade jag glömt kameran så det där fina hoppet finns inte dokumenterat.

I morgon släpper jag ut hästarna och åker hem igen innan vi åker ut och julpyntar.