Varje gång Veronica ringer så känner jag ett viss mått av ångest. Jag tror nästan alltid att det hänt hästen något så jag brukar börja med att fråga om hästen lever.

Idag ringde Veronica och sa att det var något lurt med Berta. Mina värsta farhågor besannades. Veronica sa att Berta inte var som vanligt utan hon var orolig, tittade mot buken, skrapade med framhoven och det såg ut som hon ville lägga sig ner. Det var ju inte utan att man misstänkte kolik. Jag åkte alltså ut till stallet snabbt som ett skott för att kolla till hästen. Hon såg lite spänd ut i bukmusklerna och vi hörde inga ljud från magen så då tog jag helt sonika och tog på henne ett träns och gick ut med henne. Hon såg ganska pigg ut på ögonen menjag tog en promenad ändå bara för att vara på den säkra sidan. Jag gick två vändor efter vägen innan jag gick in. Jag undersökte magen och tittade och klämde men jag såg inga fler oroväckande tecken så jag tror att om det var något på gång så är det nog borta. Hon hade bajsat i boxen innan jag åkte hem och det är ett bra tecken.