Ja, herregud, nu har vi varit till Nordmaling och löshoppat Berta. Jag var i stallet vid tio och lastade bilen med saker och gjorde i ordning hönätet. Sedan tog vi in hästarna och satte på benskydd och lindade benen så att de inte skulle kunna göra illa sig. Jag var lite skeptisk till ifall Berta skulle acceptera bootsen men det gjorde hon.

Vid lastningen blev det lite struligt och det var mitt fel. Vi lastade Berta först och lämnade dörren öppen så hon skulle få se ut och när vi då lastar Amie på Veronicas släp så blev Berta galen och sparkade som aldrig förr. Jag blir superstressad och vet knappt hur jag skulle sätta fast bommen bakom Amie. Den ska sättas upp helt tvärt emot hur man ska göra i min transport så det blev bara kortslutning i huvudet. Sorry. Men det gick ju bra tillslut och vi rullade iväg. Berta står så snällt i transporten så man märker knappt att man har en häst där.

Väl framme så lastade jag ur Berta själv för Veronica hade lite problem med bilen så hon hamnade lite efter. Det gick bra. Jag ställde in Berta i en box och gick ut och mötte Veronica som höll på att lasta ur Amie.

Berta började svettas och skaka när hon stod inne i boxen i stallet. Hon blir gärna så där när hon kommer till ett nytt ställe. Vi gick och ställde upp hinder till löshoppningen och vi hade sån tur så att det var en annan tjej där som också skulle löshoppa sin häst och hon visade hur vi kunde ställa upp hindren och sätta upp plastband så att det blev en bana runt.

När det var dags för Berta att komma in i ridhuset så var hon genomsvettig och bara skakade. Jag började med att leda henne runt och över bommarna som sedan skulle bli hinder. Så vitt jag vet så har Berta aldrig varit inne i ett ridhus så hon var lite spänd och hon ville gärna titta in i speglarna efter väggen.  När jag lett henne runt ett par varv så släppte jag henne lös och hon fick springa över ett hinder som stod som ett kryss. Nästa gång hon kom var det två kryss som hon skulle fara över. Det bakre krysset blev sedan en oxer. Hon fick hoppa över hindren ett par gånger innan vi gav oss. Vi mätte hindret som Berta hoppade över när vi var klar och det visade sig att hindret låg på en meter. Det såg mycket lägre ut för det såg så enkelt ut när hon hoppade än fast hon inte riktigt hade rätt fart in över hindren. Jag hade tänkt att filma hoppningen men då visade det sig att batterierna i filmkameran var helt slut. Snopet.

Berta såg i alla fall ganska  fin ut när hon sprang och jag fick beröm av en tjej som tyckte att Berta hade ett mjuk steg och en fin kropp. Det var föresten flera som stod på läktaren och tittade som påpekade hennes mjuka steg.

Sedan red Veronica Amie och jag hade tänkt att hjälpa till att ta bort hindren men Berta sparkade så in i berget ute i stallet så jag var tvungen att vara där och lugna ner henne. Tjejen som hade löshoppat sin häst fick i stället ta bort alla hindren. Jag fick rent av dåligt samvete.
Sedan lastade vi och åkte hem. Det gick bättre den här gången för nu stängde jag dörren så att hon inte såg något. Sen susade vi i hem i full fart. Det hade börjat snöa så det var lite snörök men det gick bra.

Vi hann bara hem så var Berta trygg och lugn igen. Då slutade hon svettas och blev sitt vanliga coola jag.