Idag var vi på Parkskolan och tittade på hur Joakim har det. Han stod vi en svarv och svarvade någon stålbit. De var rätt många elever där och alla behövde ju hjälp eftersom de inte gjort det där förr, så det blev inte så mycket gjort på en och en halv timme. Men jag kan tänka mig att när alla fått lite erfarenhet på det där så kommer det att gå fortare. Många lärare berömde Joakim i alla fall och sa att han var en fantastisk elev som låg främst i många ämnen(toppelev i svarvning och CNC). Det var roligt för ett modershjärta att höra. Speciellt en moder som slitit sitt hår och gråtit floder emellanåt. Man är inte bortskämd på att få höra goda vitsord.
Det var tänkt att jag skulle åka och filma när Veronica hoppade på träningen idag men det blev för drygt att gå på stan och vänta på att tiden skulle gå. Dessutom hade jag gjort av med en sillion kronor på mina barn. Det var vinterjackor som skulle köpas (på Stadium) och nya ryggsäckar (vet ni hur mycket en ryggsäck som duger till en tonåring kostar!) så jag blev helt plötsligt pank och snål. Jag åkte hem istället och lagade mat så att Ulf nlev glad.
Sedan åkte jag ut och tittade till hästarna och packade höpåsar och sådant. Berta är väldigt brunstig just nu kan jag säga. Kul.

Ikväll tog jag och Berta och red ut ensamma efter vägen. Jag hade på känn att hon inte skulle vilja gå förbi hagen med hästarna och lämna dem så jag tog med mig ett hoppspö med en bred läderstropp längst ner (jag kunde ju inte låta Berta backa nedför backen en gång till). Vi red förbi huset och började gå längs hagen och efter ett par meter blev det stopp. Jag tog spöt och slog två snabba rapp på halsen och smackade - hon blev jätteförvånad och gick framåt. Det blev inget mer stannande utan hon gick snällt efter vägen fram och tillbaka. Vi travade till och med en bit och hon kändes väldigt fin under mig. Speciellt när vi närmade oss ponnysarna då växte hon bakifrån och jag satt i en rejäl uppförsbacke. Det blev några steg där då allt stämde. Jag berömde henne jättemycket och gav henne en sockerbit från hästryggen. Kul.

I morse var det snö ute på gräsmattan och det var lite halt efter vägen till Björna. Det var tur vi bytte till vinterdäck igår. Eller, vi och vi... det var Ulf som gjorde det och han var snäll nog att byta på min hästtransport också.

Idag har jag ont i huvudet och fullt med blåsor i munnen. De gör ont att le (inte för att man gör det så ofta på jobbet ;))  i alla fall men ändå).
ikväll ska Veronica åka på hoppträning med Amie. Så roligt! och så trist att jag inte kan följa med. I morgon ska de också träna hoppning och då ska jag följa med Joakim på "Öppet hus" som är på Parkskolan. Helgen är alltså fullpackad med måsten redan nu. Kul!

Jag känner mig som ett utskitet päron idag för att sno en arbetskamrats målande beskrivning. Helt slut mentalt, det ekar inne i skallen. Då är det tur man får åka ut till stallet och byta perspektiv. Där är det kroppsarbete som gäller och lite gosning med hästen.
Idag hade jag bestämt mig för att påbörja Bertas utbildning (fast jag har ju påbörjat den lite innan också). Mitt första medvetna steg är att lära henne longering. Det förstår hon nämligen inte alls nu. Jag tänkte försöka få henne att förstå vad tryck betyder också. Jag började alltså att leda henne runt runt på lägdan nedanför vägen. Det hade hunnit bli rätt skumt ute och det var lite snöblandat regn så förhållandena var inte så roliga. Jag gick runt och försökte få mer avstånd. Det var ganska svårt. Jag fick en meters avstånd ungefär innan hon kom och sökte kontakt med mig igen. Jag sa inget när hon kom närmare, men jag berömde henne när hon var lite längre bort. Så bytte vi varv och där tyckte hon att det var konstigt. Hon gick som en travhäst som blivit van vid startvolten ungefär. Men det gick ju bra och jag gav mig och gick in igen när jag fått igenom det jag ville - en armlängs avstånd och att hon sökte sig nedåt med huvudet mot marken.
Det här kommer att kräva många repetioner innan det faller på plats.

Stress, stress, stress. Idag blev det stressigt på jobbet med besöket på vägvalsmässan (som var väldigt trevlig men helt utan rast eller möjlighet att gå på toa) och sedan åkte jag till Granngården för att sedan hämta upp Titti som skulle åka med mig upp till Björna och sedan brassade vi upp till skolan.

Efter skolan så åkte jag hem, på Ica och handlade mat för att sedan kasta i mig det och åka ut till stallet. Vi hade bestämt att vi skulle rida ut i skogen med hästarna och det mörknar rätt snabbt nu för tiden så man får ligga i för att hinna. Så det var på med hästarnas saker och sedan iväg. Berta hade världens lusigaste skritt så det tog evigheter bara att ta sig bort där Ponnysarna står. I skogen hade vi bestämt att vi skulle prova att galoppera Berta för första gången. Amie tog täten och jag efter och hon fattade galopp. Hon kan inte galoppskänkel, vad jag tror, men hon hade en väldigt fin jämn lugn galopp. Jag stod i lätt sits och försökte att vara så stilla som möjligt och berömde henne jättemycket innan vi saktade av. Sedan galopperade vi igen efter stigen och även det gick bra.
När vi vände och gick hem igen så gick det lite snabbare än när vi gick bort från stallet. Jag tror Berta var ganska trött när hon kom in i boxen.
Jag kollade alla fyra ben efter ritten och allt var okej.

Det gick jättebra att släppa ut alla hästarna i samma hage. Jag började med Amie, sedan hämtade jag Berta och sist fick Ayla komma. Det var inga protester i stallet mot den ordningen och när de kom ut i hagen så var det bara lugnt. Berta och Amie ställde sig och åt från samma hötuss nästan direkt och Ayla stod en bit bort och mumsade från en egen hötuss. Jag har fördelat hö på nio olika platser så att de kan gå runt utan att bli störda av varandra.

Ikväll vid kvart över fem släppte vi ihop Berta med de andra brudarna. Det blev en ganska lugn tillställning med några sparkar (som dock inte träffade) och några skri. Jag tyckte att alla skötte sig bra och det var inga stora uppgörelser. Hoppas att allt håller i sig imorgon. Jag släpper väl ut dem vid halv sju eller så. Jag ska nämligen på arbetslivsmässa (eller hette det vägvalsmässa?) med årskurs nio och de håller till på sliperiet i stan. Det ska bli kul.

Nu ska jag sätta mig och rätta uppsatser.

Idag tog jag in hästarna vid sex. De mådde prima och Berta hade fått en extra tuss hö av Veronica idag så hon hade det bara bra. I morgon funderar vi på om vi ska släppa ihop Ayla, Amie och Berta så de får gå i samma hage. Men det får bli i morgon på eftermiddagen i så fall.
På ridskolan stod det hoppning på schemat. Jag fick välja häst sist och det var tydligen som att välja mellan pest eller kolera för ingen av de hästar som fanns kvar var så bra att hoppa (enligt säkra källor). Jag valde då Bonija en stor och grov fux som sades vara helt talanglös i hoppning.
Före vår ridlektion började så ramlade en tjej abv Manhattan och fick föras bort med ambulans. Tydligen så landade hon på huvudet med pannan rätt ner i marken. Hoppas att det gick bra för henne.
Dagens övning var att hoppa tre hinder på raken. Man skulle först hoppa igenom alla tre hinder bara så där med tre galoppsprång emellan. Nästa gång man kom på det så skulle man lägga en volt mellan varje hinder. Efter första hindret skulle man göra volt till höger och efter hinder två skulla man lägga en volt till vänster innan man sedan red mot hinder nummer tre. Den här övningen har jag ridit med Mango och den är jättebra om man inte har en häst som lyssnar på en utan vill rusa igenom hinderserien själv. Bonija var ett stel kylskåp som jag försökte ratta runt. Hon tog ingen innerskänkel och sköt företrädesvis ut bogen i ett snyggt manér för att komma undan. Jag ver helt slut efter framridningen och vi hade blivit ovänner ett par gånger. Men vid hoppningen så började hon helt plötsligt att lyssna. Kanske för att hon behövde lite vägledning och inte kunde så mycket själv. Så vi fick ett par fina skutt där som faktiskt var över förväntan. Sista gången man skulle hoppa över hinderserien så skulle man komma med fyra galoppsprång emellan. Det lyckades jag aldrig med.
Efter lektionen så stegade jag avståndet mellan hindret (lite diskret och helt ovetenskapligt) och jag fick det till 15 meter. Lite svårt att komma med lektionshästar långa som kinesiska muren på fyra galoppsprång på det.
För den som undrar så är ÖOR en ridklubb i Örnsköldsvik. Det är en förkortning på Örnsköldsvikortens ryttarklubb. Väldigt trevliga människor är det där.