Regn, regn, och snöblandat regn. Man kunde lika gärna bo i södra Sverige - eller vänta lite nu... är det inte där det är snökaos nu?

Hur som helst så blir man inte glad på vädret. I morse blåste det småspik och snöade när jag släppte ut hästarna och nu när jag var ut i kväll så regnade det. Vägen var inte rolig att köra på.

När jag tog in Berta så såg jag på henne direkt att jag var tvungen att motionera henne. Det syns så väl på hela hennes uppenbarelse. Hon ser sur och grinig ut och hon var inte ett dugg trevlig mot mig i boxen. Alltså blev det till att kasta på henne grejerna och gå ut och tömköra henne på lägdan. I regnet.

Berta har under den senaste tiden börjat sparka bakut och bocka (som en unghäst) när jag kommenderar galopp och nu har jag väl fått nog av det. Jag satt hemma och funderade och kom fram till att om hon får göra så där varje gång så tror hon att hon ska göra så. Därför måste jag försöka få ur henne det. Så körde jag igång med tömkörningen och skrittade, travade och gjorde lite olika övergångar innan jag sa galopp. Det blev det sedvanliga skuttningen men den här gången fyade jag henne och hon fick bannor varje gång hon gjorde så. Hon är ju ganska lättlärd så innan jag avslutade så fattade hon galopp utan trams. Jag ska försöka fortsätta med det här men det gäller att göra det i exakt rätt sekund för jag vill ju inte att hon ska tro att hon få bannor för att hon fattat galopp utan det är bakutsparkningen som ska bort.

Berta såg ganska nöjd ut när hon kom in i boxen igen sådär som hon brukar se ut efter ett arbetspass.

Knölen är kvar och har nu blivit två. Däremot känns det som att den första knölen blivit mindre och att det kommit en ny. Jag ska hålla koll på det där.

Idag har jag tagit en riktig lat dag där jag har laddat inför morgondagen. Jag har suttit framför tvn och tittat på olika skidtävlingar samt försökt väcka mina tonåringar i rimlig tid. (Jag väckte dem en gång i halvtimmen från klockan tio till klockan halv ett. Då gick Joakim upp och gick till en kompis - förmodligen för att sova där)

Ikväll när jag hämtade in hästarna kom de springande när jag visslade på dem. Båda två ville in så fort som möjligt.

Väl inne fick de sin kvällsmat och jag passade på att klia och prata med Berta lite sådär som jag brukar göra. Då upptäcker jag en knöl mellan ganascherna och den kliar tydligen för Berta ville hemskt gärna bli kliad där. Hon hjälpte rent av till lite. Det skulle kunna vara ett bett av en insekt, om det inte vore för att det är vinter. Konstigt. Det skulle i så fall kunna vara ett bett av en fästing, de jäklarna överlever väl i det här vädret, men varifrån skulle den i så fall ha kommit?

Jag tvättade i alla fall knölen med lite lactacyd och vatten. Får se om knölen är kvar i morgon.

Upp med tuppen klockan sju och släppte ut hästarna. Det blåser något så kopiöst ute. Jag tycker lite synd om hästarna som måste stå ute idag, men jag vet ju att de har det bra där i hagen. Det är ju bara vi människor som är lite väderkänsliga.

Veronica har dop idag för Sanna så Kurt och Engla skulle vara borta över dagen så därför åkte jag ut till stallet och gav hästarna lunchhö och tittade till dem lite allmänt. De var hemskt sällskapliga och ville gärna umgås. Speciellt när jag bjöd på godsaker.

Väl hemma igen satte jag mig och rättade en diagnos som jag gjorde med åttorna innan jullovet. Kul och sitta och göra det på lovet, men jag vet ju att när terminen väl sätter igång igen är det full fart.

När jag satt och rättade blev jag genomkall i hela kroppen och händerna. Jag gick och lade mig i sängen men frös ändå. Typiska tecken på förkylning men jag vet att det inte är så. Jag blir så här genomkall ganska regelbundet och det finns ingen som hjälper förutom ett hett bad eller att jag sveper in mig i flera filtar. Måste vara min dåliga blodcirkulation eller mitt låga blodtryck.

I gardinfrågan intet nytt. Jag velar mellan att sätta upp ljusgröna panelgardiner eller rosa dito i allrummet. Båda verkar opassande. Kanske att jag ska åka till stan någon dag och se ut några nya. Jag skulle vilja ha gråa, men det kanske inte är så passande på våren?
Ikväll åker jag ut och tar in hästarna.

Nu har jag städat bort allt julpynt och gett mig i kast med att byta gardiner. Det är ett drygt och motbjudande jobb. Det enda som gör det hela tilltalande är att jag inte gillar julgardiner och julpynt så det är bara skönt att bli av med dem.

Jag har dessutom värsta ångesten vad gäller gardiner och övriga dekorationer. Ulf fyller nämligen 40 år snart vilket som säkert kommer att generera en del besök från vänner och bekanta. Då vill man ju ha det lite fint. Jag har inget som är fint. Alls. Överhuvudtaget.

Vi kommer att få städa varje dag hela månaden för att få huset att se någorlunda presentabelt ut. Kul.

I dag har Berta blivit skodd igen. Hon var väl lite ryckigare den här gången än förra men det gick bra ändå. Jag matade in morötter för brinnande livet så att hon skulle vara nöjd så hon stod där och mumsade och var inte alltför brydd av att hovslagaren grejade på med hennes hovar.

Innan hovslagaren kom så tömkörde jag Berta på lägdan (i mörkret för det var tidigt på morgonen). Jag hann inte tömköra så länge så hon var knappt rastad. Men hon hade fått röra på sig i alla fall.

Har packat höpåsar igen. Det var kallt. Jag frös som tusan om fingrarna.

Kombinationen mellan en feg ryttare och en bekväm häst är väl inte sådär jättelyckad. Idag red Veronica och jag ut på Gillis lägda efter att först ha lagat staketet som hästarna rev ner igår.

När vi kom ut på lägdan (som var samma ställe som jag red på igår) så skrittade vi runt något varv innan vi började rida var för sig. Berta började med att explodera i ett skutt när Amie försvann åt sitt håll och vi var på väg åt ett annat. Alltså fick jag först skritta runt och hon fick titta på Amie som for runt runt på lägdan utan att försvinna. Då slappnade Berta av och jag kunde börja trava runt själv. Berta var väl inte så uppmärksam som hon var igår, i alla fall inte på vad jag ville. Sedan började Veronica galoppera Amie på volt och jag höll mig på volten i skritt och trav. När Veronica sa att hon var klar så frågade hon om jag hade tänkt göra något och då sa jag att jag fundeade på att galoppera lite. Då ställde hon sig med Amie på lägdan så att jag kunde rida på volt runt henne och försöka fatta galopp, vilket som inte var enkelt eftersom jag satt och bromsade Berta hela tiden. Och Berta å sin sida hon lättade på bakändan flera gånger och sparkade istället för att fatta galopp. Veronica ropade och jag protesterade. Tillslut fick jag Berta att galoppera ett par steg i båda varven men jag var tvungen att bli lite arg först (på mig själv). Jag absolut hatar när den där ändan åker upp och jag kan känna så tydligt redan innan att hon satsar för ett bocksprång. Då är jag feg och törs inte trycka på även fast det är det som jag ska göra.

Sedan var  vi klar och då var Berta helt slut. Det var en helsvettig häst som skrittade hem igen.

I morgon kommer hovslagare klockan åtta. Det blir en tidig morgon då jag hade tänkt att tömköra Berta innan så att hon är lugn och fin när han kommer och ska sko.

Så blev det äntligen ridning idag. Jag har inte suttit på Berta på snart två veckor så det kändes toppen att få svinga (läs kravla) sig upp i sadeln idag och rida.

Berta var spänd från början och trippade fram efter vägen. Jag red till Ulla och Gillis lägda och red där. Redan innan hade jag tänkt rida serpentiner och träna böjning och följsamhet. Berta var lite fundersam på vad jag satt och gjorde uppe på hästryggen men genomförde så snällt allt jag bad henne om.

Först var det stora serpentinbågar i skritt, sedan något mindre innan jag gjorde samma sak i trav. Det gick bra även om jag märker hur stel hon är när jag rider i höger varv.

Jag red inte så länge och Berta blev inte svettig, men hon slappnade av och frustade och stånkade och stönade. Bara det var bra tycker jag. När jag red hem igen var jag på så bra humör.

Mindre roligt var det när jag kom hem och Ul f ringde och sa att Sara stuckigt till Sundsvall helt utan vår vetskap igen. (Det var en bekant som sett henne och ringt till Ulf och frågat om vi var i Sundsvall hela familjen).  Jag blir galen. Vad ska man göra åt någon som ljuger och sticker iväg hela tiden? Det går inte att lita på ett enda ord hon säger.

Jag släppte ut hästarna vid halv åtta i morse. De såg ut att ha sovit gott i sina boxar så de hade inte varit alltför störda av fyrverkerierna vid tolvslaget.