Vi hade verkligen trevligt uppe hos mina svärföräldrar. Det var god mat och det var roligt att se Oscar, två år, möta tomten. Han satt fastklamrad i pappa Håkans famn och ville inte riktigt titta på tomten i början.

Idag åkte jag ut till stallet mockade och tog sedan in hästarna för att tömköra Berta. Jag gick ut på lägdan bakom huset där det låg kvar lite snö och när Berta kom dit och kände att det var fäste under hovarna så blev det fart på henne. Berta var pigg nämligen, superpigg, och allt var roligt. Hon sprang självmant varv efter varv och jag stod i mitten och försökte parera. Mot slutet när hon sprungit av sig all energi tog jag och arbetade henne i form och hon gick så fint. Hon lyfte på hovarna med sådana benrörelser som man ser hon vissa dressyrhästar där benen verkar sväva i luften ett tag innan de sätts ner i marken igen. Hon såg så fin och avslappnad ut. När vi gick in igen så var hon genomsvettig. Hon hade verkligen fått rusa av sig energin hon hade i kroppen. Jag tror att det var tur att jag inte red henne idag för då hade det kunna bli spännande.

God Jul till er alla.

Jag åkte ut till stallet vid halv tio och mötte upp Veronica som stod och mockade. Anna-Lena hade varit snäll nog att släppa ut hästarna på morgonen så det var fixat.

Efter allt var klart gjorde vi våra jultårtor och gick ut i hagen och gav hästarna. Berta var lite misstänksam och ville inte riktigt komma så Amie fick vänta lite innan Berta kom. Amie kände nog igen tårtan och ville mer än gärna få sin. Sedan smaskade de upp sina tårtor. Jag tog några kort.

När vi gick in till stallet igen passade vi på att byta julklappar. Jag fick ett jättefint blått schabrak till Berta vilket som var bra för mina gamla schabrak är så fula och slitna. Dessutom är de köpta till Mango så det här schabraket är det första som är köpt bara till Berta.

Nu sitter jag här hemma och väntar på Ulf. Vi ska ut och gå en sväng innan vi åker upp till Lennart och Märith. Det ska bli skönt att få gå en sväng innan man ska äta julmat.

Förresten så har jag glömt att skriva att vi tillringar julafton uppe hos mina svärföräldrar Lennart och Märith. Vi brukar ha väldigt trevligt där så det blir bra och i år kommer Håkan, Anna och lilla Oscar att vara där också så vi kommer att bli riktigt många.

Jag släppte ut hästarna i morse vid halv åtta och sedan mockade jag. Det gick ganska snabbt för de hade inte dyngt ner så himla mycket.

Väl hemma så hade jag tråkigt och kände mig rastlös så då tog jag och Sara och åkte ner till stan. Det var förvånandsvärt lite folk ute på stan. Det var inte så värst långa köer heller. Vi shoppade lite småsaker men gick mest runt och tittade. Jag är såååå sugen på att köpa en ny parfym till mig själv men beslutade att jag ska vänta till efter jul.

I morgon ska vi samlas ute i stallet vid halv tio för att ge hästarna deras "jultårta" och byta lite julklappar. Jultårtan gör vi av vetekli (som man måste blötlägga före), knäckebröd, morötter och äpplen. Det brukar vara uppskattat av hästarna. Nu blir det ju första jultårtan för Berta så vi får se vad hon tycker.

Förresten så såg jag på hästhoppning på Eurosport igår. Det var höjdhoppning och William Whitaker vann på sin häst genom att hoppa 2,16. Helt otroligt vad de hästarna hoppade. Idag är det också hästhoppning. Det är från London tror jag.

2,16!!! bara att tänka tanken... helt otroligt.

Idag red jag ut ensam på Berta. Jag red efter vägen bort mot Skillingvägskälet. En sträcka på nästan tre kilometer. Berta var spänd när jag skrittade iväg efter vägen. Just idag satt jag som gjuten i sadeln, Det är konstigt det där. Vissa dagar blir det en så bra känsla och det känns som man är ett med hästen. Idag var en sån dag. Så när Berta blev "rädd" för två björkar som låg fällda efter vägen på en lägda så satt jag bara lugnt i sadeln utan att låta mig rubbas. Hon är lite som Mango och liksom "tappar benen" när hon blir rädd. Hon kastar sig inte åt sidan eller något sådant och det är ju tur. Jag skrittade mest hela vägen och travade bara lite där underlaget tillät det. Berta var helt genomsvettig ändå av all spänning så när jag red hemmåt så kände jag hur det luktade svettig häst under mig. Allt som allt så var det en bra tur. Det kändes skönt när jag kom hem igen.

I morse när Veronica släppte ut hästarna så blev det lite struligt med fåren så Berta var tvungen att vänta några minuter innan hon fick komma ut i hagen. Då hade hon sparkat ganska rejält på boxväggen och det var ganska högt upp. Berta är vig! Kan hon hoppa lika högt som hon sparkar bakut så kommer hon att kunna hoppa höjder runt 165-170. Så högt upp sparkade hon upp på väggen nämligen. Helt otroligt högt.

Jag ska försöka ringa till Nordmalings ridklubb och boka ridhuset så jag kan åka dit med Berta och löshoppa henne. Får se vilken dag som passar.

I morse när jag körde ut till stallet så lade jag märke till att det var strömlöst på alla gatlysen efter E4. Vi hade i alla fall haft ström hemma så det blev en liten överraskning. Det var även strömlöst i stallet så det var till att ta på sig pannlampan och försöka göra sina sysslor i beckmörkret. Hästarna var snälla och jag fick ta på dem täckena som vanligt. De tyckte inte att det var så konstigt med pannlampa. Jag mockade boxarna, sopade efter bästa förmåga och fyllde på vatten. Sedan gick jag och packade torrhö i påsar innan jag gav mig på hösilagebalen och packade påsar  med det också. Strömmen kom lagom när jag var klar med allt.

Vid det här laget var jag trött och slut, men jag såg ju hur pigg och alert Berta såg ut så jag var bara tvungen att motionera henne på något vis. Jag tog in hästarna igen och satte på Berta tömkörningsgrejerna. Sedan gick vi så försiktigt vi kunde över gårdsplan som var hal som en ishockeyplan och bort till en lägda där det inte fanns något snö kvar. Jag hade tänkt att man kunde hålla till på ett ställe där snön låg kvar men när jag var och kollade snön innan jag tog in hästarna så såg jag att det inte gick. Den är så kompakt och vass så det går bara inte att hålla till på den.

Berta var som sagt var pigg och hon var inte enkel att tömköra idag. Hon var som ett föl på grönbete. Det var hopp och studs och bocksprång och hon var nära att gå omkull när hon började galoppera. Jag hade tänkt att ta det lite lugnt men hon hade så frukansvärt roligt när hon for och studsade så jag lät henne springa av lite energi. Hon var svettig när hon gick in och hon verkade nöjd.

Jag hade funderingar på att även tömköra Amie men jag blev så in i vassen trött så jag struntade i det.

Det är tydligen åter igen glashalt ute i stallet så det är ingen mening att ens åka dit. Veronica var där och tog in hästarna idag. Hon ringde vid halv sju tiden och funderade om jag beställt några hösilagebalar. Det hade nämligen kommit två nya dit helt hux flux utan att någon sett vem eller när de blev levererade. Än mer mystiskt var det att jag inte beställt några balar. Konstigt.

Här hemma försöker jag fixa med de sista julklapparna. Jag ska ge min gammelmormor bilder på mina barn och jag har dammat fram Saras kort från skolfotograferingen. Sedan så visade det sig att vi glömt att köpa bilder på Joakim från gymnasieskolans fotografering med följden att vi skulle ta bilden hemma. Joakim och jag har skrattat så tårarna har runnit. Jag är ingen bra fotograf och Joakim var inte enkel att fotografera med sitt långsmala ansikte. Dessutom tycker jag att kameran är jättekonstig och att det alltid blir så konstig färgåtergivning på den där kameran. Ulf förnekar kamerans svagheter och skyller allt på mig. Det må ju vara sant. Men då får väl han ta och fotografera då.