Idag är det torsdag men det känns som fredag. Jag åkte och släppte ut hästarna tidigt i morse så att de skulle hinna vara ute en bra stund innan Veronica skulle åka till Vännäs. Hon åkte vid tolv så och då fick Berta vara kvar inne istället för att gå ut.
Efter jobbet åkte jag ut till stallet. Klockan var kvart i fem när jag kom dit och då släppte jag ut Berta i hagen medan jag mockade och fixade. Efter en timme fick hon komma in igen och då slängde jag på Berta longeringsgrejerna och gick ut på lägdan och longerade. Snön har i stort sett regnat bort vid det här laget så det var ganska lättsprunget för henne.
Jag tränade i alla fall övergångar och jag lät Berta galoppera en del på volten. Hon var svettig när jag gick in till stallet igen men jag tror att hon tyckte att det var skönt att röra på sig. Det såg ut som så.

I morgon bitti släpper jag ut Berta som vanligt och hon får stå ute ensam i hagen hela dagen. Jag tror det kommer att gå bra. Veronica kommer hem igen vid femtiden.

Sara (och eventuellt Joakim?) ska till sliperiet på fredag och titta på någon konsert. Det blir väl för mig att skjutsa och hämta skulle jag tro.

På lördag ska jag hämta hö hos höbonden i Ava. Jag har bara någon bal kvar av torrhö och jag vill inte hämta hö på någon av juldagarna.

Jag släppte ut hästarna i morse och när jag var i stallet var det fem minusgrader ute. Allt gick bra och hästarna var snälla. Jag red inte eftersom jag hade ett utvecklingssamtal bokat på skolan så jag planerade att åka ut och rida eller longera på kvällen istället.

Det började dock regna under dagen så det blev halt. Veronica ringde och sa att hon var strandad ute hos hästarna och kunde inte komma därifrån eftersom det var så halt på vägen. Det regnade på isen som redan låg på vägen och ingen sandbil hade kommit.

Jag utesluter alltså att överhuvudtaget åka ut till stallet.

I morgon åker Veronica på träning i Vännäs med Amie så då blir Berta ensam. Jag hoppas det går bra. Veronica kommer hem igen på fredagkväll så det blir ett tag som Berta får gå ensam hemma. Hon verkar vara rätt lung och cool så jag hoppas att hon inte blir alltför stressad över det.
Jag åker och släpper ut hästarna i morgon också så att de får vara ute ett par timmar på morgonen.

Varje gång Veronica ringer så känner jag ett viss mått av ångest. Jag tror nästan alltid att det hänt hästen något så jag brukar börja med att fråga om hästen lever.

Idag ringde Veronica och sa att det var något lurt med Berta. Mina värsta farhågor besannades. Veronica sa att Berta inte var som vanligt utan hon var orolig, tittade mot buken, skrapade med framhoven och det såg ut som hon ville lägga sig ner. Det var ju inte utan att man misstänkte kolik. Jag åkte alltså ut till stallet snabbt som ett skott för att kolla till hästen. Hon såg lite spänd ut i bukmusklerna och vi hörde inga ljud från magen så då tog jag helt sonika och tog på henne ett träns och gick ut med henne. Hon såg ganska pigg ut på ögonen menjag tog en promenad ändå bara för att vara på den säkra sidan. Jag gick två vändor efter vägen innan jag gick in. Jag undersökte magen och tittade och klämde men jag såg inga fler oroväckande tecken så jag tror att om det var något på gång så är det nog borta. Hon hade bajsat i boxen innan jag åkte hem och det är ett bra tecken.

Man kan inte påstå att det är speciellt trevligt väder nu. Regn i Husum och snöblandat regn i Björna. Halt på vägarna är det överallt.

Idag tog jag och longerade Berta igen. Först höll jag till på gårdsplanen för där var det skottat, men det var inget bra underlag ändå så då gick jag ut på lägdan. Jag ledde Berta runt i två varv och vi spårade tillsammans upp en liten gång i snön men det var tungt att gå där ändå. Därför fick hon bara trava något varv åt båda hållen innan jag gick in igen. Det blev lite styrketräning, men man får vara försiktig. Snö är tungt att gå i för en otränad häst. Speciellt blötsnö.

Amie väntade relativt lugnt inne i stallet medan vi var borta. Hon gnäggade inte ens. Däremot hade hon gått runt, runt inne i boxen.

Jag mitt arsel glömde att ta av Amie grimman innan jag åkte så nu sitter jag och grämer mig över det. Suck.

Det har snöat i natt. Här i Husum har det kommit ett par centimeter och bara det var ganska mycket. Snacka om vad förvånad jag blev då jag körde ut till hästarna i morse och knappt kunde se vägen jag körde på. Det hade nämligen snöat 12 centimeter i Kasamark. Tur man har fyrhjulsdrivet - annars hade jag nog knappast tagit mig fram eller tillbaka.

Jag släppte ut hästarna vid halv åtta och det kändes lite kymigt eftersom det var världens busväder ute. Det snöade fortfarande och det blåste en hel del. Men hästarna åkte ut och de verkade inte allt för bekymrade över vädret. Det enda de tyckte var konstigt var att de var tvungna att plumsa i snö för att ta sig ut i hagen. Det hade nämligen drivit en hel del så det var snö upp till knäna precis utanför stalldörren. Det var knappt jag fick upp dörren.

På vägen hem tänkte jag att jag skulle köra i samma spår som jag körde på vägen dit men det upptäckte jag att det var skitsvårt. Det var mycket lättare att göra nya spår. När jag försökte hålla samma spår så blev det sådana kast på bilen och den gled fram och tillbaka på vägen.

Det verkar inte bättre än att jag köpt mig en hopphäst. Idag red jag och Veronica tillsammans igen. Vi hade satt upp två hinder efter varandra med 21 meter mellan. Vi red fram våra hästar där jag tränade lite lydnad som att göra halt, rygga och komma igång i trav direkt från stopp. Berta kändes fin och hon har så mjuka fina steg när hon går i snön. Man har liksom en häst som sviktar under en.

Veronica hoppade några språng med Amie. Det blev populärt. Helst när hon fick komma på två hinder då tog hon i och hoppade som bara den.

Sedan klev Veronica upp på Berta. Hon började att galoppera på volt och det blev "bara" en bakutsparkning i varje varv. Det tar sig. Berta galopperar ganska oekonomiskt med sänkt rygg men efter ett bara någon stund så kom ryggen upp och hon fick baken under sig. I och för sig bara i några språng - men ändå! Nu kan jag se ryggmusklerna jobba på Berta när Veronica rider henne. Vilken fantastisk utveckling.

Efter en stund så gav hon sig på hindren. Vi hade gjort om dem till två små kryss. Mer kan  man inte begära i det här läget. Berta var med på noterna den här gången och tog små skutt över hindren. Ibland rev hon och jag fick gå dit och lägga upp dem. Sedan så tog Veronica och hoppade båda hindren efter varandra med galopp mellan. Och Berta hoppade. Den sista (och bästa) gången så kom de lite fel mot hindret så Veronica fick trycka på så hon skulle hoppa och då tog hon ett jättefint skutt över hindret. Den där hästen kommer att kunna hoppa högt när hon har lärt sig tekniken. Hon såg ut som en gummiboll när hon for över. Veronica sa att det kändes bra i hoppet och att hon hoppar väldigt mjuk. Kul. Vi var helt lyriska över hästen båda två när vi gick in. Tråkigt nog hade jag glömt kameran så det där fina hoppet finns inte dokumenterat.

I morgon släpper jag ut hästarna och åker hem igen innan vi åker ut och julpyntar.